förhoppningsfull med afseende på tångensesjälstillstånd. Han bearbetade denna ådra så mycket han förmådde innan Redmayne blef öfverförd till Portland; talade mycket om den döda flickan och om Guds försyn, som tagit henne bort från en verld som var full af snaror för hjelplösa oskyldiga vandrare, hvilka en gång gått bort från hemmet. Han talade om den hemlighetsfulla andeverld, i hvilken alla hjertans hemligheter bli uppenbarade, en verld der det hvarken finnes tårar eller död, hvarken synd eller sorg, der han och hans dotter åter skulle bli förenade. Hans bemödande var ej fåfängt. Det var med mildare sinnelag som den dömde lemnade fängelset i Maidstone för att föras till en annan uppehållsort. Men innan Richard Redmayne lemnade detta fängelse, hade han ett samtal med en gammal vän. John Wort, förvaltaren, gjorde ett besök hos honom i cellen sista dagen af hans dervaro och bjöd honom ett vänligt farväl med ganska tydliga tecken till rörelse ehuru han på allt sätt försökte att dölja den. — Tacka Gud för att de mildrade domen, Richard, sade förvaltaren. Jag tror nog att det kan synas hårdt för er att bli förd till Portland. Men jag har hört att klimatet der är mycket helsosemt och dieten god, och hvem vet om ni ej snart kan erhålla en sådan der begränsad fri-biljett, som man brukar dela ut bland de pålitligaste och bästa bland de deporterade och som berättigar innehafvaren till att fritt vistas hvar han vill inom ett gifvet område. Ty naturligtvis skall ni uppföra er väl och regelbundet bevista gudstjensterna — ehuru jag förmodar att det kom