Göteborgsposten – 20 februari 1872, sida 2

— Um! sade mr Womersley, det vill jag knappt hålla med dig om. Det skulle visserligen ha varit myc: ket bra om det gått så som du i din fantasi gjort upp saken. Men då nu Frank emellertid ej förvärfvat någon förmögenhet, så är det lyckligt att en sådan tillfallit och satt oss i stånd att ställa hustru och hem till hans disposition. Vid denna tid hade de uppnått södra grindvaktarestugan och Ellen föreslog sin onkel att de skulle stiga in och prata en stund med mrs Bradstock. Den gamle gentlemannen svarade att han hade några göromål i byn, hvilka skulle upptaga hans tid några minuter, och sedan skulle han gåj långsamt hemåt och hemta sin nigce på återvägen. Då Ellen passerade genom den lilla trädgården gaf hon skt på huru nätt den var ordnad, huru prydliga dess gångar voro, huru blomsterbäddarne som nyss blifvit vattnade voro fulla af blommando växter, och hon smålog för sig sjelf då hon erinrade sig att hon funnit trädgärdsdrängen Mark Wakefield i samtal med mrs Bradstock sista gåugen hon besökte henne. Dörren stod öppen och då Ellen såg in blef hon varse mrs Bradstock sittande vid sitt bord med ett handarbete framför sig. Grindvakterskan lät dock ej nålen löpa; hennes händer lågo orörliga i knät och hennes hufvud var nedsjunket mot bröstet. Ellen trodde först att hon sof; men hon såg upp vid ljudet af de annalkande fotstegen, och då märkte Ellen att