Göteborgsposten – 20 februari 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Yates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. Och då Ellen talade med sin onkel på detta sätt, spelade hon ej någon roll utan lät helt enkelt hänföra sig af sin uppriktiga tro på sin älskare. Den djupa, tillitstulla kär ek hon hyst för Frank allt sedan första dagen af deras förlofoing, och som under tidens lopp tilltagit i stället för att försvagas, blef starkare än någonsin då hon tänkte på hans bekymmer och allt hvad han genomgått. — För min skull! sade hon; för min skull. Om han ej fatteat tycke för mig, skulle det ej ha varit någon svårighet för honom, med sitt vackra ansigte och behagliga sätt, att bli gift med någon flicka som egt både börd och förmögenhet; men han har valt mig och för mig har han utstatt fattigdom, hurger och sjukdom, och nu då han uttröttad och bedröfvad begifver sig hem, anser hen sig ovärdig min kärlek, emedan han ej kunnat utföra de planer hvilka han uppgjort tör mig, och han tror utt jag skall öfvergifea honom! Ovärdig min kärlek? Oh, min älskade! Om du visste huru mycket dyrbarare du är för mig sedan du lidit motgång än du skulle ha varit i medgången; om ) Forts. fr. N:o 41.