Göteborgsposten – 15 februari 1872, sida 2

Men när följande dagen whiskyångorna något skingrats, frågade kaptenen mr Pentveazle hvad de hade talat om föregående afton och bad honom säga rent ut hvad det var för en tjenst han önskade; då mr Pentweazle härtill samtyckte och tydligt uttalade hvad som låg honom på hjertat, nickade ej kaptenen längre med hufvudet, utan skakade det från den ena sidan till den andra och lät dertill sin pantomim åtföljas af ett ganska bestämdt språk. — En förbrytare afsegla med en förbrytare! Ah, menniska, är ni dum nog attsför en enda minut tänka på något dylikt! Jag trodde att detblott var fråga om litet smuggling, fortfor han, några tobakskaggar, ett par hundra cigarrer som ni behöfde; för att göra er en tjenst skulle jag gerna ha åtagit mig det, sade kaptenen i det han blickade den lille mannen rakt i ögonen, ehuru jag aldrig försökt mig på något dylikt förr. Men att segla sin väg med en rymd förbrytare — att gifva honom skydd och hjelpa honom ut ur hamnen — jag får forklara er att, huru mycket jag än önskar tjena er och den arme saten sjelf, är detta rent omöjligt! Ni känner ej till bestämmelser och förordningar i dylika fall, ej heller den noggranna undersökning som anställes på hvarje i hamnen liggande fartyg? — Nej, det gör jag icke, sade mr Pentweazle och såg butter ut. — Jag kunde tro det. Nåväl, ett af bolagets fartyg utklareras i morgon, och om ni vill komma om bord kort innan det lyfter ankar, skall ni få se huru saken går till