Göteborgsposten – 14 februari 1872, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 12 Februari. Bland de k. propositioner, som i Lördags öfverlemnades till riksdagen, förekommer en med förslag till förklaring af 17 kap. 3 Handelsbanken angående företrädesrätt till betalning ur lös pant. Med anledning af riksdagens framställning om en lag för s. k. upplagshus eller upplagsplatser, der en producent kunde upplägga sin vara mot qvitto, som, representerande varan, kunde öfverflyttas till en annan, anser K. M:t ett lagstadgande i denna syftning innehålla en ganska väsendtlig afvikelse från de i vår lagstiftning gällande grundsatser och dertill åstadkomma den oegentlighet att handlingar, utfärdade med enahanda ordalydelse, möjligen äfven af en och samma person, icke alltid komma att inför lagen medföra samma verkan. Dessa betänkligheter kunna endast rubbas genom ett tydligt ådagalagdt behof för våra näringar af ett sådant stadgande. Tvitvel om detta behofs tillvaro torde dock vara berättigadt desto mera som i Danmark, det enda land som riksdagen exempelvis namngifvit, på grund ar en i början af år 1866 utfärdad lag af det innehåll som riksdagen ifrågasatt, blott ett enda upplagsmagasin uppstått och hvilket såsom sådant icke ens varit i någon stor utsträckning begagnadt. På de vigtigaste handelsplatserna här i riket äro numera bolag bildade eller under bildning för åstadkommande af upplagsmagasin i stor skala och detta förhållande synes utmärka att svenska lagstiftningen redan medgifver i förevarande hänsgenden den trihet, hvaraf, efter våra näringstörbållanden, göres behof. Skulle en lagstiftning angående upplagshus påkallas af behofvet, synes kännedomen härom, som ock huru beskaffad den särskilda lagen bör blifva, böra vinnas genom erfarenheten från de anstalter, som snart hos oss torde uppstå. Men s m hos affarsmän visat sig en viss tvekan, huruvida den företräuesrätt till betalning, hvilken enl. lag tillkommer den, som hatver lös pant i händer, äfven gäller för det fall att gods, hvari egaren medgifvit panträtt, innebafves af tredje person, som förbundit sig att detsamma eller dess värde pantbafvaren tillhandahålla och detta kunde hindra bildande af upplagshus, föreslår K. M:t följande lagförklaring: Härigenom förklaras att med det i 17 kap. 3 F Handelsbalken förekommande stadgande, att den som hafver lös pant i händer, pjute deruti betalning framför gäldenärens ötriga fordringsegare, afser äfven det tall, att gods, hvari panträtt är af egaren medgifven, innehafves af tredje man, som förbundit sig att godset eliter dess värde panthafvaren tillhandahålla. — En annan k. proposition vidrör bränvinslagstiftningen. Med anledning nemligen at riksdagens begäran om förs ag till förordning angående restitution af erlagd tillverkningsafgift, vid utförsel till utrikes ort af Svensk sprit, hvari restitutionens belopp vore bestämdt med nödig hänsyn till den minskning i bränvinets