Göteborgsposten – 13 februari 1872, sida 2

och folket i trakten tillvitades, var, att han, i stället för att iotaga sin rätta plats eåsom arftagare till godset och göra sig väl qvalificerad till att en gång mottaga detsamma, oupphörligt vistades i London, föreställde hon sig att han lefde i lättsinne och på ett sätt som skulle göra honom ej blott omöjlig såsom vän utan äfven föga passande till bekantskap. Då hon såg honom och fann att hennes fantasi bedragit henne, väckte han det intrycket hos henne att han var en förvekligad varelse. Men ett par ytterligare tillfällen vid hvilka de träffades modifierade detta intryck, och hon nödgades slutligen bekänna för sig sjelf, och för sig sjelf allena, att det var något i mr Durstons sätt som var öppet, behagligt, vänligt och egde en viss dragningskraft. Uuder andra omständigheter skulle hon kanhända ha blifvit förledd att egna sina tankar mera åt denne unge man som, synbarligen intagen i henne, dock aldrig vare sig med ord eller ens blick vågat uttrycka sina känslor och hvars beröm så högljudt förkunnades af alla med hvilka han varit i beröring. Men om en sådan föreställning för ett enda ögonblick uppstod hos henne, förjagades den genast af tanken på Frank Scorrier, och hon underkastade sig sjelf en sträng räfst för det hon vågade egna den flyktigaste tanke åt någon annan man, så länge nyssnämnde högt begåfvade varelse egde anspråk på henne och underkastade sig en så ädel sjelfuppoffring för att vinna henne. Men sedan Jack på sitt blygsamma sätt öppet och hederligt förklarat sig samt antagit hennes afslag för all