tillbragt ett rätt behagligt lif — fingo ändå alltid den gamla hemsjukan, fåogarnes eviga längtan att komma härifrån. De voro rika, men de resonnerade som så, att rikedom ej gagnade dem här ute och voro beredvilllga att lemna ifrån sig hälften eller två tredjedelar af hvad de förtjenat, blott de i fred och ro kunde få njuta af återstoden hemma. Sålunda gjorde de ständiga försök; några af dem lyckades och kommo helskinnade undan; men detta gjorde endast lifvet värre för dem som voro qvar, och reglorna blefvo strängare, vaksamheten noggrannare, så att nu kan man anse ett rymningsförsök vara en fråga på lif och död, och under en lång tid har det ej heller gjorts något sådant. — Det är dåliga utsigter, sade mr Pentweazle. Det skulle vara bårdt för mig om jag förspillt både tid och penningar för att komma hit i ett fåfängt ärende. Men jag är ej den man som lätt låter afskräcka mig då jag beslutat något, och det första jag här har att göra är att förskaffa mig visshet om att den man jag vill träffa finnes här ute och kan gifva mig den underrättelse jag behöfver. Han tystnade och såg stadigt på Grogram, hvilken besvarade hons blick. — oOch den mannen är? frågade den senare. — En man som tillika med den aflidne George Bradstock var anklagad för att ha begått den stora guldstölden nere i Cornwall, och hvilken ensam känner till den plats hvarest det stulna guldet är gömdt.