Åvrnvvv:G Me Dvunidit Ä— — D — tillväxt och komplettering har han naturligtvis under den ofvan angifna tiden måst föra en vidlyftig brefvexling och med uppmärksamhet granska hvarje myntoch bokkatalog som utkommit. Det som han önskat köpa har han ytterst sällan låtit gå ifrån sig. Det är otvifvelaktigt, att den förevarande myntsamlingen, om han räknade noga, har kostat honom en vida högre summa än staten till honom nu utbetalt, men att han icke fordrat ett högre belopp har väl föranledts deraf att han önskade det k. myntkabinettets dyrbara samling skulle kunna kompletteras. Men de tusentals mynten som för detta icke erfordras, huru går det med dem? Jo, de blitva nu efter några dagars förlopp åter spridda på många händer, införlifvade med andra samlingar — för att längre fram, då deras egare slutat sin verksamhet, ånyo skingras för att öfvergå till andra samlare och så undan för undan. Hufvudstaden har alltid egt åtskilliga, man kan gerna säga passionerade myntsamlare. Några af dessa hafva egt betydlig förmögenhet och dessa hafva lätt kunnat tillfredsställa sin åtrå; andra, utan förmögenhet, ha dock äfven följt med och underkastat sig stora personliga försakelser på andra områden blott för att kunna rikta sina myntsamlingar. Till den senare kategorien kan nämnas, i förbigående, en ballettmästare Pettersson, som icke blott var myntsamlare utan äfven en skicklig myntkännare, så skicklig att han blef anställd vid k. myntkabinettet; men afled efter några års verksamhet der, i kolera. Till den förra kategorien hörde bland andra grosshandl. Johan Scharp, född 1785, död 1850, en man med lifligt sinne för bildning och konst; han nedlade betydande kapitaler i en särdeles rik bokoch planschsamling samt i en myntsamling, hvilken vid hans död sannolikt var den största af en man åstadkommen här i landet. Han hade kunnat inköpa betydliga enskilda samlingar, t. ex. Neschers stora samling af svenska enskilda minnespenningar 1827, hvilken sedan under tjugo år ytterligare förökades, och d:r Halls samling, hvari en mängd jordfynd förekom. Vid myntauktionerna 1837—44 efter Westring, Törnqvist och Borg gjorde han stora inköp, och efter sin bror Carl Scharp, också han myntsamlare och som inköpt Risbergs och Reimers samlingar, erhöll han det dyrbaraste. Johan Scharp samlade dock företrädesvis svenska mynt; de utländska voro ej föremål för hans egentliga sträfvan, ehuru han erhöll äfven sådana vid inköpen af några bland de ofvan angifna samlingarne. Som otvan nämndes, afled Johan Scharp 1850, och hans arfvingar beslöto försälja den dyrbara myntsamlingen. De ansägo sig dock förbundna att åtminstone bevara minnet af denna samling genom att låta upprätta och trycka en fullständig förteckning öfver den, ehuru dryga och öfverflödiga kostnader en sådan åtgärd än medförde. Utförandet häraf anförtroddes n. v. k. bibliotekarien Klemming, och i bättre händer kunde detta mödosamma arbete ej anförtros. Den upprättade katalogen, hvari alla mynten m. m. äro noggrannt, men kort beskrifna, utgöres af två band (127X148 sidor); i det ena upptogs blott svenska mynt och skådepenningar, 2807 särskilda nummer, i det andra utländska mynt och skådepenningar samt svenska enskildas och likaledes utländska enskildas minnesoch skådepenningar, tillsammans 1943 pummer (under samma nummer förekommo dock åtskilliga betydliga myntgrupper, som ej borde skiljas och som derföre såldes i ett utrop). Hela samlingen uppgick till 4750 nummer, och likvisst hade egaren sjelf låtit på auktion 1847 försälja ett ganska betydligt antal för honom obeböfliga dupletter, för sig utgörande en god samling. Då den stora myntsamlingen skulle säljas — den första afdelningen i November 1851, den andra i April 1853 — uppträdde flera myntsamlare, dels personligen, dels genom ombud: storhertigen af Oldenburg, grefve BilleBrahe och sekter Lynge i Köpenhamn, general Schubert och statsrådet Reichel i Petersburg, kammarrådet Schauman i Helsingfors, Kristiania museum, Borgå gymnasium, K. myntkabinettet, Rikets ständers bank, exped.sekret. Meinander, brukspatron Östberg, kamrer Fröling, kammarherre Bogeman, k. sekret. Strokirck, revisor Engblad (Göteborg), öfverjägmäst. Sjökrona m. fl. De högsta anbuden gjordes af grefve Bille-Brahe och hr Meinander. Enligt en anteckning i slutet på katalogens första del synes att auktionsbeloppet för mynten (således troligen oberäknadt skådepenningarne) uppgick till banko rdr 9526: 2. Ae 9) I 09 2 ena