— 5sER RR r—. a alla ordnarne. — Men om nu, hvilket jag anser ganska sannolikt, höga vederbörande skulle å Carlsdagen belöna dina obestridliga förtjenster med en Wase — —2 — Mod en Wase! utropade hr X. och blef plötsligt högröd på de fylliga kinderna; den skulle jag bestämdt afsäga mig, det vill säga — tilllade han efter några ögonblicks begrundande — om jag icke derigenom stötte mig med den som föreslagit mig. Således — men ni skall säkert göra den reflexion som ligger nära till hands. I anledning af detta samtal erinrade jag mig emellertid en episod, som förekommer i Bondeståndets protokoller för 1809 års riksdag. Då grepos alla af en brinnande åtrå att medverka till fäderneslandets pånyttfödelse. Man öfverbjöd hvarandra med de mest patriotiska förslag i alla upptänkliga riktningar — och en motion väcktes derföre äfven af Johan Magnus Wessing från Westmanland, -att enär ordensväsendets absoluta förkastlighet numera af alla erkändes; då all lyx och alla yttre prydnader borde aflysas, emedan de endast befrämjade fåfängan, så borde äfven alla ordnar afskaffas för framtiden, och de som sådana undfått borde uppmanas att dem aflägga. I denna motion instämde nästan hela bondeståndet. Men tre månader derefter gaf talmannen en dag tillkänna för ståndet att konungen behagat till honom låta öfverlemna ett erforderligt antal exemplar af den medalj, som till åminnelse af Deras Kongl. Majestäters höga kröning blifvit slagen. Medaljerna blefvo derefter utdelade fFör att å bröstet bäras af ståndets ledamöter, hvilka genast betygade, att minnet af denna glädjefulla dag vore af tacksamheten och vördnaden djupt fästadt i svenska medborgares hjertan, hvilka tänkesätt, hos Bondeståndet alltid lifliga, skulle af talmannen jemte en stor deputation för K. Maj:t i underdånighet tolkas-. Den ofvan omnämnda motionens öde föranledde derefter icke till någon anmärkning i bondeståndet. Om, hvilket jag antager såsom mycket sannolikt, äfven i Göteborg åtskilliga myntsamlare finnas — sådana som villigt betala t. ex. ett litet bracteat, hvars silfvervärde är ett par öre, flera tiotals riksdaler — så skola de säkert med stort nöje infinna sig här, -personligen eller genom befullmäktigade ombud, den 20 och 27 Mars samt den 3 och 6 April. Nämnde dagar kommer den del af expeditionschefen Meinemders med mångårig omsorg bildade, utmärkta och sällsynt fullständiga myntsamling att här försäljas, hvilken för k. myntkabinettet är obehöflig. Vid 1870 års riksdag beslöts på motion af d. v. assessor Bergström att ifrågavarande myntsamling, hvilken omfattade omkring 3400 nummer, skulle för 20,000 rdr af staten inlösas. Derefter har k. myntkabinettets samling ur den förra kompletterats; återstoden, den som nu skall säljag och som ännu utgör ett ovanligt rikt och vackert förråd, uppgår till 2228 nummer, bestående af mynt af guld, silfver och koppar, deribland mynt ända från Olof Skötkonungs till och med Carl XIV:s tid. Många af dessa mynt äro ytterst sällsynta; vid dessa är i katalogen anbringadt ett, två eller tre r, angifvande huru rara de äro. Huru rik denna samling är, framgår deraf att t. ex. från Gustaf I:s tid förekommer der 104 mynt, från Carl IX:s tid 46, från Gustaf II Adolfs tid jemte dels medaljer slagna under hans regering dels minnespenningar slagna efter hans död 138, från Carl XI:s 337 o. s. v. Der förekommer äfven en rik samling af kopparpoletter slagna eller begagnade vid olika bruk och grufvor såsom liqvidationsmynt. På flera af dessa äro ganska betecknande inskrifter, så t. ex. på en af Falu grufva, sex öres af 1721: begge ett ändamåhl,; på en annan 6:öres af 1722: Gud sifver malm, men kåhlen tryta; på en tredje af samma valör at 1723: Gud välsignar iordens diup. Der finnes äfven två poletter slagna vid samma grufva med iakttagande af den största sparsarohet, hvarföre de icke äro af koppar, utan af näfver. atalogen öfrrer denna myntsamling är utarbetad af den utmärkte myntkännaren k. bibliotekarien Klen aming, tillika t. f. biträde vid k. myntkabinettet. Man kan derföre vara förvissad om att den upprättats med lika stor sakkunskap, som tillförlitlighet. Det är emell ertid rätt intressant att följa sången af den Y deinanderska myntsamlingen. Expeditionschefer Meinandor har, ehuru uppagen af tjensteå ligganden som han alltid niiskt fullgjort, ändå haft tid öfrig att under ner än 40 år bilda icke blott den ifrågavaande mynts amlirigen, utan äfven ett ytterst lyrbart bibliotek, hvilket upptager flera rum bans bostad. För de angifaa samlingarnes —Ä 19 ? myt ——ER UWEC—C—