— Skada, sir? — Ja, sade den lille mannen, torrt, ty om ni var oskyldig, så vet ni ingenting om hvar de 24,000 pun den blefvo gömda, och den ende man gom visste det — den elake man för hvars skull ni fick lida — är död. — Död! utropade Grogram i det han for upp fr ån sin stol. Är George Bradstock död? — Ja. Han blef dödad under ett försök att un dkomma rättvisan, och de penningar han stal ha aldr ig blifvit funna. Då ni nu enligt hvad ni säger ej deltog i stölden utan blott var hans offer, så dör hemligheten me d honom. — Alldeles — alldeles så, sir, sade Grogram i de it han torkade sig i pannan. George Bradstock död! Jus t likt min lycka! En så märkvärdig slump, och intet hoplo att kunna begagna sig deraf! — Jag förstår ej rätt hvad det är ni mumlar, mr: Grogram, sade den lille mannen etter en paus; men jag: —— — tror mig böra säga er att hvad jag nyss hört kommer att göra en betydlig förändring i mina anordningar. Ni förstår, Grogram, jag tog er under den förutsättninag att ni ; var skyldig till delaktighet i denna stöld och att ni . visste någonting om den. — Nå, om ni skulle antaga att jag visste något, sir — hvad sedan? frågade Grogram i det han såg upp. — Jo, då skulle jag ha något att säga till er rörande den saken; men som ni nu ej vet det minsta — ni förstår väl mitt argument? — så går alltsado amans om. intet.