mig, är i det fall af intresse, att den som egt den, sjelf en ifrig myntsamlare, har gjort sig den stora mödan att vid hvarje nummer anteckna ej blott priset, utan äfven köparens namn. Ehuru åtskilliga mynt betaltes ganska högt, enligt den tidens föreställning, torde förtjena nämnas att sedan har myntpriset högst betydligt stigit, och på de sällsyntare mynten flera hundra procent. Orsaken dertill är det ökade intresset för en historisk branche, som i de profanas föreställning icke alls är lifgifvande. Nyligen har en ung myntsamlare här inköpt ett ytterst sällsynt mynt i Köpenhamn för något mer än 400 rdr. Det är sannolikt att den del af den Meinanderska samlingen som nu skall försäljas kommer att inbringa ett ganska betydligt belopp och att staten derigenom återtår en god del at den samma som hela samlingen kostade. För något mer än 10 år sedan greps ett antal energiska män i hufvudstaden at den temligen kuriösa idön att genomspränga de mycket höga Tyskbagarebergen för att åstadkomma en ny, just icke särdeles beböflig utfartsväg till Djurgården. Ett bolag bildades och åtskilliga deri drömde om att försäljningen af den vackra graniten som berget lemnade skulle betäcka kostnaderna för sprängningen, så att aktiekapitalet endast var ett förskott, hvilket möjligen med någon vinst skulle åter tillfalla intressenterna i företaget. Efter några års förlopp hade emellertid hela kapitalet gått åt och arbetet hade sannolikt ej kunnat fullbordas om ej kapt. v. Francken varit bolagsstyrelsens ordförande. Han föresatte sig att Tyskbagarebergen skulle genomsprängas, att vägen skulle bli färdig och benämnas Carl XV:s port, och så tillsköt hr v. Francken hvad som erfordrades, om jag ej irrar mig något ötver 30,000 rdr. Till tacksamhet för denna uppoffring har bolagit låtit prägla en medalj med hr v. Franckens bröstbild, hvilken medalj i guld nu till honom öfverlemnats. Mera lofvande synes ett annat företag, ställdt på aktier, blifva, om dess stiftare icke vid kalkylens uppgörande varit för mycket sangviniska. Det här bildade Magasins-aktiobolaget har neml. beräknat att med 500,000 rdr aktiekapital skall årsinkomsten blifva 155,000 rdr, utgifterna 62,000 rdr och således ett öfvarskott uppkomma stort 96,000 rdr, motavarande 19 4. Icke underligt om aktierna skulle stiga betydligt, hvilket dock icke skett ännu, emedan man här strängt skiljer på ids och verklighet. Inom loppet af kortare tid än en månad ha två embetsmän här aflidit, båda i det offentliga och enskilda lifvet, lika högt aktade för redbarhet, pligttrohet och en.sällsyat arbetsförmåga. Den ene var kongl. räntmästaren Nils Miller, som vid sin bortgång hade uppnått nära 78 år, af hvilka han i 58 varit anställd som tjensteman i samma verk, statskontoret, och af dessa nära 43 år i samma befattning såsom k. räntmästare. Ånnu tilla några dagar före sin bortgäng skötte han sitt ansvarsfulla kall — genom hans händer gingo millioner rdr årligen — med otörminskad punktlighet, alltid med gladt lynne. Den andre var kammarrådet Johan Falkman, som afled i sitt 66 år. Äfven han hade uteslutande under hela sin långa tjenstemannabana endast tillhört ett enda embetsverk, kammarkollegium, der han genomgått alla graderna, slutande som kammarråd, hvilken befattning han i nära 27 år innehade. Inom kamerallagfarenhetens vidsträckta område var han i ordets sannaste bemärkelse ett lexikon och en föresyn i arbetsförmåga och arbetsifver. Arbete var för honom ett sådant behof, att då han var berättigad åtnjuta semester begagnade han den icke. Förliden vår blef han för första gången under hela sin lefnad allvarsamt sjuk, något hvarmed den starke mannen ännu icke kunde förlika sig, och endast med svårighet lät han öfvertyga sig att arbetsförmågan ej kunde framtvingas nu som förr af den fasta viljan. Ännu på hans sista lefnadsdag var. han uppe på embetsrummet i vanlig tid och besökte äfven Stockholms stads brandförsäkripgsbolags direktion, deri han var deputerad, samt på eftermiddagen en gammal vän, men inkommen i dennes boning afled han plötsligt. Han efterlemnar enka och son samt en 90-årig moder. som ännu eger sina fulla själskrafter. Göran. Från Riksdagen.