Göteborgsposten – 9 februari 1872, sida 3

Ilvarjehanda. Ole Bulls nya sortepiano. Det har redan för längesedan omtalats, att den utmärkte norske violinvirtuosen Ole Bull, icke nöjd med den verldsryktbarhet han i denna egenskap vunnit, äfven sörjt för odödliggörandet af sitt namn genom uppfinnandet af en ny konstruktion af pianoforton. Harom skrifver under d. 22 sistl. Dec. en korresp. från Amerika till en norsk tidn. följande: Ole Bull har satt sig i förbindelse med den lika berömde John Ericsson; för några veckor sedan fick han bref från Ericsson, som skrifver, att en del af uppfiuniugen, som han har att draga försorg om, lofvar stor framgång. Ericssons andel gäller ramen inne i pianot; den är nu af jern, men enligt Ericssons förslag och förbättring skall den göras af Bessemerstål, hvarigenom den blir starkare och mycket (jag tror en tredjedel) lättare. Ole Bulls förbättringar eller uppfinningar gälla i det stora hela pianots balkar, resonnansbotten, stallet och pedalen, förutom några andra delar; på alla uppfinningarne har han tagit patent; han sökte patent på 9 olika uppfinningar, men fick — 10 patenter, då en kunde delas i tyä-Hufvudprincipen går ut på att ötverflytta erfarenheten från violinen på pianots olika delar, specielt balkarne och resonnansbottnen; i stället för att lagga t. ex. balkarne så, att vibrationerna ske tvärs ötver fibrerna i träet, skola de ske ungefär parallelt med fibrerna så som på violinen; derigenom vinnes, att vibrationen icke allenast blir fylligare och naturligare, utan äfven bearbetar träet och fördelar kådan i detta sålunda, att pianot småningom med åren gifver en bättre och rikare ton (liksom violinen), i stället för att det nu får en skrällande och sprucken ton, när det blir äldre. Att detta skall medföra en revolution i pianofortefabrikationen är klart; ty under det att ett gammalt pianoforte nu för tiden snart blir ett hackbräde, värdelöst och öronpinande, skall ett pianoforte enligt Bulls patenter bli bättre, allt efter som det blir uppspeladt, stiga i värde och utvecklas i fyllighet och klangfärg. — Pedalernas förändring går ut på att inrätta dem så, att så väl den ena som den andra kan inskränkas till att efter önskan verka på blott halfva pianot; derigenom vinner man, att diskanten kan förstärkas på samma gång som basen dämpas, och tvärtom. Stallet skall göras ihåligt och derigenom mer elastiskt, och det skall liksom balkarne och resonnansbotten bli bättre allt efter som pianot uppspelas. Amerikanskt. En tidning i Memphis i Nordamerika omtalar en händelse, hvilken tidningen betecknar såsom resultatet af eden obehagliga stämning som en längre tid varit rådande mellan general Reuben Davis och mr S. M. Meek, båda advokater i staten Missisippit. Oenigheten daterar sig tillbaka till sistl. Augusti, då dessa herrar uppträdde på motsatta sidor inför en domstol i Aberdeen. UGeneral Davis förolämpade då mr Meek, och all gemenskap mellan de båda herrarne upphörde dermed. Nägra dagar före jul möttes de ånyo på motsatta sidor inför domstolen i Columbus i Nissisippi, och generalen begagnade sig af tillfället att framkomma med några hånfulla yttranden på bekostnad af sin lärde vän, mr Meek, hvilken beskrifves såsom en af de mildaste, hofsammaste och beskedligaste menniskor i verlden. Men en mask vänder sig stundom mot sin angripare, och Davisuppförande var vid detta. tillfälle för mycket för Meek. Efter att ha sutit rätt luga en stund, rusade han upp, drog fram sin revolver och sade: Davis, jag kan ej siå ut med ert ofvermod längre! Försvara er! Laddade pistoler synas höra till advokaternas vanliga utrustning i Missisippi, och general Davis var ej utan denna del af sin ekipering. Men han var något långsam med att framdraga pistolen, och innan han hann att höja den mot Meck, hade denne milde och beskedlige herre skjutit ihjel honom. Detta, tillägger Memphistidningen — tydligen med en svag föreställning om att de förhanden varande omständigheterna gjorde ett dylikt beteende mindre passande — skedde i domstolen i närvaro af domaren och hela rätten. En mångberest;s man. Åboen Elias Bengtsson i Getinge, som nu är 64 år gammal, har, berättar Hallands P:n, under fyratio års tid skjutsat posten mellan Halmstad och Falkenberg och derunder tillryggalagt den betydliga vägsträckan af c:a 30,000 mil, motsvarande den respektabla längden af mer än 8 gånger jordens omkrets. Ovanligt nog för en person som tillbragt så mycken tid på eresorlärer Bengtsson också hafva genom sparsamhet och omtanka samlat sig en förmögenhet at 25,000 rdr i utlånta penningar, och eger han dessutom ett godt hemman, som han fortfarande sjelf brukar.