Göteborgsposten – 8 februari 1872, sida 1

— Kan du icke förvissa dig derom? — Jo, — Vill du göra det för alt behaga din far? — Ja; ej blott för att behaga min far utan för att befria mig sjelf från en ovisshet som, lindrigast sagdt, är i hög grad plågsam, och detta mitt steg bör ej uteslutande anses såsom resultatet af detta samtal. Jag gick för att få veta mitt öde i går, men träffade ingen. Jag skall i dag gå om igen, och du skall till middagen få veta om jag stannar qvar hos dig — — Eller — sade squiren. — Eller reser tillbaka till London med qvälltåget, tillade Jack. Under det hen en half timma senere passerade igenom parken, utblåsande täta rökmoln från den svarta pipan, höll han följande monolog: — Underligt att min far bad mig taga detta steg jast då jag sjelf beslutat mig derför. Den käre gubben, jag kunde ej tro att han hyste ringaste misstanka rörande mitt tycke för Ellen! Madge har märkt det, så mycket visste jag; men de båda unga damerna tyckas ej trifvas väl tillsammans. Det är hvarken umgänge eller vänskap emellan dem, och det är skada, ty efter hvad jag kan förstå — ehuru min erfarenhet är liten nog — är en systers hjelp ovärderlig i sådana här fall. Jag hoppas och tror att jag handlar rätt. Jag vet att det ej tjenar något till att draga ut på tiden längre, och det är så godt att i jag får erfara mitt öde genast Det skulle vara en stor tillfredsställelse för mig att få lyckliggöra den gamle