Göteborgsposten – 7 februari 1872, sida 1

oss och vi ej kunna göra det, skall någon god fö säkert sörja för dig. Hvad är det andra för ett bref som du har i handen? — Jag blef så slagen af nyheterna från banken, att jag glömde öppna det, sade den gamle gentlemannen. Läs igenom det, mitt barn, och säg mig hvad det handlar om. — Flickan öppvade brefvet och läste följande rader: Gwynruthin nära Falmouth. Bäste sir! Jag tror att det ej är mer än tillbörligt att ni blir underrättad om att er kusin och min käre husbonde, mr Pencarrow, är öfvergifven af läkarne och att hans död kan väntas hvilket ögonblick som helst. Jag har den äran, sir, Koe. Martha Drew, Hushållerska. — Hvad kan den gamla qvinnan mena med att skrifva till mig? sade mr Womersley. Roger Pencarrow är visserligen min kusin; men vi ha ej träffats eller brefvexlat med hvarandra på tretio år. — Är han rik? frågade flickan. — Mycket rik, mitt barn, sade den gamle gontlemannen — stor godsegare och en man som, efter hvad det påstås, aldrig lefvat upp tredjedelen af sin inkomst. — Och han är döende! sade Ellen. Kankända att den gamla hushållerskan är den få om hvilken jag nyss talade, och att hon omtalat något som kommer att lända till din lycka,