Göteborgsposten – 6 februari 1872, sida 1

Hon hyste ej mycket tvifvel rörande den saken, ty hennes förtroende till Frank var alldeles obegränsadt; men hon visste att hennes onkel ej hyste samma tillit till honom, och under sina senaste funderingar hade hon till och med kommit till den öfvertygelsen att mr Womersley ej var så särdeles gynnsamt stämd för Franks frieri Hvad dennes resa till Australien beträffar, hade hon fattat den föreställningen att hennes onkel tillrådt densamma för att pröfva hennes fästmans trohet och ihärdighet samt i hopp att den unge mannen skulle befinnas svika både i ena och andra afseendet. Ellen saknade ej alldeles skäl för denna tro. Hennes onkel hade ett par gånger talat gynnsamt om mr Durston, en ung man hvars vänner bodde i grannskapet af Bampton och som egnat henne någon uppmärksamhet vid de tillfällen då han kom på besök från London, och ej blott talat gynnsamt om honom i allmänhet utan gjort jemförelser mellan honom och Frank, hvilka i några afseenden ingalunda utfallit till den sistnämndes fördel. Det behöfver knappt sägas att detta var i Ellens ögon det största brott den gamle gentlemonnen kunde ha gjort sig skyldig till; men då hon innerligt älskade sin onkel, lade hon ej mycket på sinnet hvarken hans klagomål mot Frank eller hans beröm öfver mr Durston. Hon visste också att den gamle mannen älskade henne lika innerligt som han skulle ha älskat en dotter, och ehuru hon insåg att de mindre förmånliga omdömen han vid ett och annat tillfälle fällde om Frank ej afgåfvos utan att han ansåg sig ha tillräcklig grund för dem och dik