Göteborgsposten – 6 februari 1872, sida 1

FF ER Det var lyckligt att Ellen Wynne var begåfvad med ett naturligt skönhetssinne, ty hennes omgifning i den bostad hon tillika med sin onkel innehade var obestridligen ej ognad att utveckla någon dylik känsla. Mr Womersleys hus stod straxt utanför Bampton, en småstad som i de gamla tiderna då diligenser och posthästar utgjorde hufvudsakliga fortskaffningsmedlet hade varit mycket beryktad, men som nu, öfvergifven ef jernvägen, hade blifvit utplånad ur allas minne och endast blef föremål för någon uppmärksamhet af sådana handelsresande som den stränga nödvändigheten förmådde att taga en afväg från den vanliga trafiklinion för att framför köpmännens i Bampton ögon utbreda sina sista prof på Lvalldeles nya varor utifrån anlända. Allt detta var fullkomligt likgiltigt för Bampton, som sof slöhetens sömn och ej ruskade upp sig mer än de månader på året då den store hertigen, hvars gods var ) Forts. fr. N:o 29.