Göteborgsposten – 5 februari 1872, sida 2

kom in då karlen låg i sitt blod, oeh doktorn som undersökte hans kropp. Kanske att ni då blir öfvertygad ? Men den lille mannen svarade ej. Han fördjupade sina händer i den massa af tidningar som fyllde hans fickor, och sedan han dragit upp alla och lagt dem på bordet, utvalde han ett nummer som han ögnade igenom. — Brodstock var namnet, så mycket är säkert, sade han för sig sjelf. Jag skulle ha lyckats erhålla underrättelsen af honom utan mycket besvär, det är jag säker på, och om det nu är sannt som denne karl säger, så ir deona möjlighet försvunnen. Låt mig få se på tidningen, bad han. Värden lemnade den åt honom och han läste igenom den. Han tycktes ej bli särdeles förtjust af mr Mullvanys stil, ty flera gånger under läsningen gjorde han en föraktlig höjning på axlarne eller lät höra ett föraktligt utrop. — Det tyckes otvifvelaktigt nog, sade han, trots den uppblåsta stil som den der karlen begagnar för att beskrifva det. Nu, fortfor han för sig sjelf sakta, är det endast en person i verlden som känner till gömstället för de 24,000 punden. Endast en person — Grogram, banvakten. Han är nu transporterad till Australien. Jag måsto ha tag i Grogram, äfven om jag skall resa till Australien. Efter att ha yttrat dessa ord för sig sjelf betalte mr Pentweazle — ty det var ingen annan än han — sin förtäring och återvände till London. Å AA