Göteborgsposten – 5 februari 1872, sida 1

ligt — jag vill att det ej skall komma längre — men saken är den, att jag hört omtalas att förbrytarens kropp blef lemnad åt d:r Conway för att uppskäras. — Uppskäras! utropado den gamle mannen. — Ja, hvad de kalla dissekeras. — Aha! — Han var endast en förbrytare ser ni, min far, och Conway ville ha ett subjekt, som de kalla det. Jag har hört att han och fängelsedoktorn kommo öfverens om saken sins emellan; men detta är blott hörsagen, och det går ej an att man får veta att jag sqvallrat om det. — Naturligtvis, Joe, naturligtvis går ej det an. Det är också ej sannolikt att jag kommer att nämna något derom, ej heller att jag träffar någon som jag kunde nämn det till. — Conway är en skicklig man och gör jemnt och ständigt hvad han kallar experimenter; men han är ej särdeles väl omtyckt här i trakten. — Hvem är det som kommer häråt, Joe? sade den gamle mannen i det han med handen fläktade pipröken ifrån sig. En ny gäst, förmodar jag. Jag såg honom stiga af ångbåten och hen tycks komma hit. — Han ser mig ej ut att vara god för stort mer än en skorpa, ost och ett glas öl, sade värden i det han blickade i den angifna riktningen; men han kommer häråt, och jog får väl ändå höra hvad han har att säga. Den person som förorsakat dessa sista anmärkningar var en mycket kort man, klädd i en tarflig avart drägt och från stranden närmande sig till den trappa som ledde