Göteborgsposten – 31 januari 1872, sida 2

vädja till deras bör; de kunna i allmänhet endast gifva föga, men dekunna låta gifva ofantligt. Må de derför med sin Degränsade roll som gifvarinnor förena en rikare rol som bedjerskor ! Beåjerskor, icke borta och hos främmande, utan i hemmen, hos sins män, hos sina fäder, hos sina barn, hos sina barnlarn! De känna hemligheten att få kassakistorna til att öppna sig; de känna de hemliga resurserna, den dolda vinsten, de utomordentliga förtjensterm; må de bruka denna kunskap, må de icke missbruca den! Må de erinra sig den herrliga scenen af Sakspeare, i hvilken Desdemona begår af Othello nål för Cassio! IIon lemnar honom hvarken fred eller ro, hon besvärar honom, hon förföljer honom Se der typen för våra franska qvinnor. Må de bliodrägliga i detta fall! Om denna helig roll af förföljerskor kostar väl mycket på dem, måde då, för att åter få mod, betänka, att det gällericke allenast vår myntade lösepenning, utan äfver vår moraliska. Ja, jag säger så som jag tänker, w djupet af mitt hjerta, att om våra qvinnors initiaiv påskyndade vår befrielse, så skulle vi åter stigai verldens ögon!... En sådan friköpning skulle Vira detsamma som en seger, ty den skulle visa verldn, att om än kriget illa sargat oss och frånslitit osstvenne af våra lemmar, så finns det likväl en del if oss sjelfva, hvilken hvarken Preussen eller alla de tyska koalitionerna kunnat beröfva oss, det är urt hjerta! Le Temps understödjer varmt Legonves uppmaning och säger, att betydande antal af bladets prenumeranter tillställt det liknande uppmaningar,