Göteborgsposten – 31 januari 1872, sida 2

— D ——— —b—— — märkningar och roflexioner som för tillfället föllo honom in, antecknade ordentligt de data då de vidare ransakningarne skulle hållas, passade på resultaterna af dessa ransakningar och följde med mycken omsorg målets gång ända tills det genom domens afkunnande öfver fången blifvit afslutadt, eller tills det blifvit afslutadt af honom — mr Pentweazle — hvilket först inträffade någon tid efter domens afkunnande. Hvad ändamål hade den gamle herrn med att så omsorgsfullt följa dessa förhandlingar? Gjorde han det af filantropi? Ingalunda. Var det af intresse för de lagliga former som iakttogos i hvarje särskildt fall eller för den olika tillämpningen af legparagraferna? Visst icke. Han hade fått den iden i hufvudet att i många fall, isynnerhet sådana då tjufvar blefvo gripna kort efter en stölds föröfvande och innan de haft tid att afyttra hvad de stulit, en betydlig mängd saker måste finnas gömda på platser som endast af tjufvarne vore kända. Nu var mr Pentweazle i själ och hjerta en dålig karl samt dertill en enfaldig stackare och hade fått den tron att han genom att göra sig nyttig för personer i klämman — genom att låna dem små penningesummor till deras försvar eller genom att hjelpa deras hustrur och familjer som genom deras häktande blifvit medellösa — skulle kunna locka ur dem sådana upplysningar som kunde sätta honom i stånd att komma i besittning af det gömda godset. (Forts.)