Göteborgsposten – 31 januari 1872, sida 1

8ss.1 PDÖ. — Från Riksdagen. Båda Kamrarne hade i Måndags förmiddag sammanträden, rörande hvilka meddelas följande: I Första kammaren remitterades till vederbörliga utskott de vid föregående sammanträde bordlagda motioner. Vid romissen af hr v. PM univimno förslag om förändring af 5 5 R. P. och andra dermed i sammanhang stående grundlagsparagrafer uttalade sig frih. De Geer för det ändamålsenliga i den åsyftade förändringen, enär enligt nu gällande grundlag, så snart en minister reserverat sig, någon ansvarighet ej funnes för ett fattadt beslut, då konungen är oansvarig, hvarjemte en konseljpresident bidroge till systemets enhet; dock ansåg tal., att chefen för utrikesdepartementet, äfven om han upphörde att vara statsminister, borde fortfarande bibehålla namn af minister med afseende på hans särskilda ställning i förhållande till utländska regeringar. Friberre 4. C. Raab ville att älla statsråden skulle hafva lika rang och alla benämnas ministrar. I Andra kammaren upptogs tiden äfvenledes uteslutande af remiss utaf bordlagda motioner. IIvad beträffar frågan om tillsättande af ett särskildt utskott för behandling af hr Törnfelts motion om indelningsverkets ombildning m. m., sökte väl motionären visa nödvändigheten af en sådan åtgärd, men Kammaren beslöt, med 101 röster mot 30, att hänvisa motionen till statsutskottet. Vid remiss af hr Carläns motion om ändringar i strafflagen, lade hr Lyttkens utskottet på hjertat att egna denna motion en omsorgsfull behandling och icke låta den vederfaras samma öde, som drabbat så många af vid töregående riksdag väckta motioner, samt således icke Ålägga den i papperskorgen. Ir Ribbing påpekade orsakerna, hvartor ej förenämnda motioner kunnat af lagutskottet behandlas, och försäkrade att något undertryckande af motioner å utskottets sida ej kommit i fråga och aldrig heller skulle komma att inträfla. Hr Wallden förklarade sig instämma i syftet af hr Carlens motion, men hade önskat att densamma gått längre i afseende å mildring af strafi för sådane itererade stölder, som ske -af rätter nöd och der det stulnas värde är obetydligt, hvarför han till utskottet hemställde, att detsamma måtte, med den rättighet det egde att taga initiativ, föreslå stadganden i berörda hänseende så nära öfverensstämmande med den danska lagen som möjligt. Hr Hierta fäste uppmärksamheten på den motion i samma syfte, han vid denna riksdag afgifvit, och framhöll nödvändigheten af ändring i de straffbestämmelser, enligt hvilka en person för stöld af 18 rdr kan ådömas tio års fästning eller lifstidsarbete. Hr Carlän var tacksam för de anmärkningar, som