Göteborgsposten – 30 januari 1872, sida 3

Ull UICG AHMTu NUUUIHUUARALvAHAU5k 9 o föråldrade utbyttes mot mera fulländade. Ett skyddssystem tjenade härvid till ingening, vtan vore det nödvändigt, att handelsottan sökte följa med sin tid, och friheten ore i detta fall det bästa skyddet. Såsom läsaren finner, utvecklades här amma satser för och emot, som vid den tid å handelslagstiftningen befann sig på rikslagens program inom vårt eget land. Vi omtalade i slutet af förlidet år, att i ?rankrike utkommit en radikal folkkalender, vars innehåll var i ordets bokstafliga mening amhällsomstörtande. Journal des Debats neddelar nu om denna i millioner exemplar ubredda bok följande närmare detaljer: Dot är en liten bok om 120 sidor, häftad rödt omslag med frihetens bild och andra emblemer, och den säger sig vara utgifven af en förening, som gjort till sin uppgift att sprida upplysning ibland folket. På den första sidan läses följande: Vi ha ställt den republikanska kalendern emot den gregorianska. Gentemot helgonen, hvilkas existens icke alltid varit bevisad och hvilka tillbragt sitt lif med att strö virak för sig sjelfva, utan att vara till gagn för sina medmenniskor, hafva vi anfört namnen på de personer, som gjort sig bekanta inom konsten, vetenskapen, det offentliga lifvet o. s. v., och härigenom vunnit en berättigad fordran på, att deras namn öfvergå från slägt till slägt och hållas i ära af alla, det är våra helgon. Sedan vi läst dessa ord, vända vi genast bladet om, emedan vi voro nyfikna efter att lära känna desse stora män och mensklighetens välgörare, hvilka skulle vara föremål för en tortfarande tillbedjan. Vid d. 25 Februari, som motsvarar sjette dagen i företa dekaden af månaden Ventöse, träffade vi på S:t Marat, solkets vän, berömd medlem af konventet. Denna upptäckt gaf oss lust till att genomögna denna martyrlista, och vid d. 3 April sågo vi S:t Gustave Flourens; d. 26 Maj är egnad åt Delescluze, och d. 28 samma månad åt S:t Millibre. Vi stodo i begrepp att sluta vår ötversigt och vi läste utan syanerlig uppmärksamhet de sista namnen i November, då vi kommo till d. 28, som är egnad åt de trenne martyrerna Rossel, Ferrs och Bourgeois; d. 29 är egnad åt Gaston Crömieux och d. 27 åt de afrättade soldaterna Paquis och Estragnat. Vi skola nu se till, hvilka moraliska betraktelser som anställas i denna lilla folkskrift. Sid. 39 finnes en historisk skildring af de sista händelserna, i hvilken det heter: Kommunen proklameras. Uppatänden genom en omättlig längtan efter hämnd på preussarno, inlåter den sig i öppen fejd med regeringen i Versailles; många borgare deltaga i kampen i den tron, att de försvara den hotade republiken, och partiraseriet gör de stridande grymma, såsom fallet alltid är i borgerliga krig. General Gallifet nedskjuter obarmhertigt de fångar, han tager; under angreppet på Paris döda de federerade (kommunisterna) några gisslor. Municipalråden i departementen (), den republikanska ligan och frimurarne i Paris träda i mensklighetens namn forgäfves emellan, under det att denna kamp pågår; man lyssnar icke till deras ifriga böner. Efter en följd af blodiga strider företages d. 22 Maj ett allmänt angrepp, Upproret besegras. Ungefär 30,000 menniskor omkomma i striden, hus och offentliga monumenter antändas. Trupperna göra ötver 60,000 fångar, bland dem qvinnor och barn. Vi ha ej någon lust att bopa citater; det ena motsvarar det andra i denna kalender, allt är skritvet i samma ton och syftar till samma mål. Vi skola blott framhålla ytterligare ett par satser. I berättelsen om händelserna år 1871 talar förf. om den rörelse, som Bourbakis arm6 företog, och ställer derpå sina ord sälunda: Till förebyggande af missförstånd borde vi egentligen ha sagt ostarmns rörelse och icke nämnt general Bourbaki; ty det var soldaterna, som af sig sjelfva ryckte framåt och slog fienden i trots af sina anförare. Längre fram i boken läses följande: Om Kristus hade lefvat ibland oss, skulle en polisbetjent hafva vanhelgat honom genom att bära sina gemena händer på honom, och en domare skulle ha låtit häkta honom som lösdrifvare. Denna lilla röda bok utsprides alldeles obehindradt och inför allas ögon bland bönderna i södern, och man blygs ingalunda öfver den lära, som man hyllar och utbreder, eftersom alla uppsatserna äro undertecknade. Många verk af liknande innehåll kringspridas i våra departementer vid Medelhafvet, och silent leges. Man talar i Frankrike ofta om den namnkunniga revanche, som skall tagas ötver Preussen. Det är tyvärr en annan revanche, som förberedes med viaa större allvar, kraft och konseqvene, och det är Kommunens revanche öfver den allmänna ordningen. Om våra konservativa egde något förutseende, skulle de finna det vara på tiden att erinra eig den gamla satsen: Caveant conaules, ne qvid detrimenti capiat respublica. 88 OQU O 2: — 0 L mm MMA EE OS dd 5 Portugals regering börjar nu att göra allvar med införandet at reformer. Så har ministären framlagt ett förslag, enligt hvilket det ärnliga pärskapet skall upphäfvas och en pärkammare upprättas, hvars medlemmar utnämnas af konungen. Konungens benådningsrätt skall inskränkas och ministrarne göras ansvariga för den verkställande maktens handlingar; mot alla offentliga embetsmän skola 1222..... anantöllaan.