Göteborgsposten – 30 januari 1872, sida 2

och det skulle kunna vara en möjlighet att äfven jag änge tur på sådana spekulationer. — Men ännu flera möjligheter att du icke finge tur, invände Tom. Jag känner visserligen en man — hans familj bor i samma trakt som jag — hvilken för några månader sedan inlät sig på dylika spekulationer utan att egentligen ega någonting, och nu är han värd fjorton tusen pund sterling, påstås det. Men han var af helt annat skrot och korn än du är, Frank — full af matematik ända till fingerspetsarne — och för detta enda exempel på lycka kan du räkna tusentals på olycka och ruin. — Mr Callow har rätt, sade mr Maunder, och jag erkänner att jag ej kan begripa huru en man, med så mycket sundt förnuft som ni visat er ega under de sista måvaderna, kan på allvar tala om en dylik dårhusmessig plan. Det skulle vara oförståndigt nog att hysa dylika spekulationer äfven om ni blott hade er sjelf att tänka på, ehuru ni då kunde resonnera så här: Det går på min egen risk, och om jag förlorar — å la bonheur! Jag har både tillräcklig helsa och tillräcklig styrka för att på ett eller annat sätt taga mig fram. Men då jag betänker att allt hvad ni företager endast går ut på att göra er i ekonomiskt afseende qvalificerad till ett giftermål med den unga dame vid hvilken ni påstår er vara så djupt fästad och som — här gjorde mr Maunder en gammaldags bugning — i hvarje afseende är så förtjusande måsta jag bekänna att jag är öfver måttan förvånad. — Nåväl, jag har utan tvifvel orätt, sade Frank i det han höjde på axlarne. Det var naturligtvis oldrig min