Göteborgsposten – 29 januari 1872, sida 2

mer dit ut. Och för hvad ändamål? — en timmerkoja och en nybyggares lif, två eller tre hundra ledsamma får att se efter och månad efter månad utan någon civiliserad menniska att tala med. Och äfven om det går bra, om jag lyckas att få mig en fast bostad i kolonien, blir väl den ett sådant hem att jag skulle vilja föra Ellen dit? Det skulle vara ett hårdt prof för ens kärlek att vecka efter vecka, månad efter månad nödgas sitta och se på hvarandra utan möjlighet att erhålla något annat sällskap. Jag förmoder väl ändock att jag gjort rätt; jorden är mycket billig der ute och mycket bördig; jag förstår mig också något på jordbruk, ehuru jag är temligen okunnig i sllt annat. Hvad jag skulle ha velat göra hade varit att taga dessa åtta hundra pund som jag har qvar och använda dem på någon af de stora börsspekulationer som nu äro i svang i London. Vinst eller förlust — resultatet skulle cj låta vänta på sig. Mången har derstädes vunnit flera tusen pund på en enda dag — på en enda timma; och nu skall jag nödgas gå och slafva hundratals mil från all civilisation för att ändock blott få en lumpen vinst. Mr Wommersley skulle dock ej ha gått in på något sådant; jag visste det för väl för att föreslå honom det. Den gamle gentlemannen skulle ha dånat vid blotta tanken på något sådant, och gamle Maunder skulle ha skakat på sitt juridiska hufvud, och Tom Callow skulle ha sett högtidlig ut och vägrat att ha något att göra med förmynderskapet. (Forts.)