Göteborgsposten – 26 januari 1872, sida 1

Utan egare . At Edmund Fates, förf, till Moderna Vagabonder m. fl. Doe gingo ånyo in i hytten och som styrmannen stannade utanföre — han var en mycket ung man och hade utan tvifvel sjelf en käresta — passade de på tillfället och gåfvo hvarande en lång omfamning. Derefter kommo de tillbaka ut på däcket och banade sig genom hopen väg mot trappan vid sidan af fartyget, då Ellen lade sin hand på Franks arm. Han stannade och då han vände på hufvudet fick han se en qvinna och ett barn som suto bredvid en stor packe handelsvaror i närheten. Det var en ung qvinna som en gång varit vacker, men hvars glanslösa ögon och insjunkna kinder tydligen vittnade om sjukdom och fattigdom, Barnet, en gosse om två eller tre års ålder, låg insomnadt i hennes armar; hon vaggade sig fram och tillbaka, under det tårarne föllo tätt ner på det sofvande barnet och den urblekta svarta klädning hon bar. Ellen lutade sig ner och lade sakta sin hand på qvinnans skuldra. — Ni har sorger, sade hon i deltagande ton. Kunna vi göra något för att tjena er? MN Pararta fe Ma DÅ