Göteborgsposten – 26 januari 1872, sida 1

mannen i det han mot sin vilja skrattade; saken var den att jag höll på att slumra in då det just i detsamma blef ett satans oväsen ute på gatan; alla menniskor skyndade ut, och det blef en sådan uppståndelse att jag rusade upp och gick ner för att höra hvad det var. Alltsammans tycks ha härledt sig af att det var någon förbrytare som flytt ur fängelset. — Ber om ursäkt, sir, sade uppassaren som nyss inträdt i rummet — ej ur fängelset utan från bantåget. Polisbetjenterna förde ner en vild förbrytare trån Millbank, då han omkring två eng. mil från jernvägsstationen slet sig ifrån dem och hoppade ut genom fönstret midt under det tåget var i full gång. — Blef han dödad? frågade Ellen. — Jag tror ej det, svarade uppassaren. De veta ingenting bestämdt derom. Så snart som tåget kunde stoppas, hvilket ej ver förrän de hunnit hit, vände man om och undersökte linien; men mannen fanns ej der. Han kan dock ej ha kommit långt, ty han hade handklofvar på sig då han hoppade ut. Det syntes ingenting annat till än en liten blodpöl. II. Uppassaren på hotellet hade rätt. Då fångvaktarne kommo tillbaka till don plats der flykten egt rum, funno de en blodpöl, men intet vidare spår af fången. Detvar en vild, sumpig trakt som sträckte