och nu skulle han möta framtiden utan henne. Gode Gud! huru dyster syntes ej denna framtid ligga framför honom! Han reste till London och vistades der en tid, men fann lifvet i hufvudstaden odrägligt. Han ville ej träffa de personer han kände, vetande att han skulle nödgas besvara deras förfrågningar om hens hustru. Han hade ingenting att göra, intet intresse i lifvet; bref från arkitekt, byggmästare och förvaltare voro en börda för honom; han besvarade dem ej ens genast, utan lät dem ligga vecktals utan att fästa någon uppmärksamhet vid dem. Han gick upp på åhörareläktaren i parlamentet då någon vigtig debatt skulle förekomma och försökte vända sin håg åt politiken med en obestämd afsigt att ställa sig upp som kandidat för Holborough vid nästa val. Men, såsom Phåedre säger, Quand ma bouche implorait le nom de la dåesse, jadorais Hippolyte; så var det med mr Granger, när han försökte tänka på irländska kyrkofrågan eller Alabama-anspräken, fann han sig tänka på Clarissa. Han öfvergaf slutligen denna ide, öfvertygad om att det fanns en mängd menniskor som voro lämpligare att bemanna det stora etatsskeppet än han var. För två år sedan hade han varit mera intresserad af en sockenstämma än han nu var för dagens mest brännande fråga. Slutligen beslöt han att begifva sig ut på resor, skref ett kort bref till Sophia, hvari han tillkännagaf detta sitt beslut, och for åstad, utan sällskap eller betjening, att flacka verlden omkring; han var obeslutsam huruvida han skulle begifva sig direkte till Marseille och derifrån öfver till Afrika, eller om han skulle vända sig mot norden och göra en tur genom Sverige och Norge. Slutet blef att han gjorde ingendera delen. Han reste till Spa för att se sin son, från hvilken han varit skiljd i något öfver två månader.