Göteborgsposten – 20 januari 1872, sida 2

gadt motsatt mig någon skatt, men jag vill, att mai skall först diskutera dem alla. Man har i anled ntng af inkomstskatten talat om socialismen. Fi äkta socialist är alltför slug att vilja dela jorden ty bakom hvarje jordbit står en bonde med sitt ge vär. Men det ges, ÄInternationalessocialism, son består i att genom koalitioner drifva upp aflönin gen, hvilket icke är något annat än uppror, och in komstskatten är socialismen genom beskattninger (bifall från höger). Socialismen genom beskattnin gen lär den enda, som är farlig, derför att den in höljer sig i en färpels; den ser så oskyldig ut, at den tillochmed frestar hederligt folk. Man måste se fienden rakt i hvitögat (bifall). Han motträdde påståendet, att han skulle föredraga en tull på råämnena, derför att detta beskattningssätt särskilt tilltalade honom ; han kallade densamma en nödvändighetens skatt, derför att det ej var möjligt att med tillbjelp af andra hjelpkällor åstadkomma ett så stort belopp, som landet måste ha, och han anslog den förväntade inkomsten till c:a 180 mill. Det bekräftar sig, att Thiers tal gjort det djupaste intryck inom församlingen; men motståndarne mot denna råämnestull ha ingalunda uppgifvit sin sak, utan utveckla en kraftig verksamhet. De flesta betydande tidniogarne uppträda starkt mot råämnestullen, och i S:t Etienne, Lyon samt andra stora medelpunkter för industrien visa sig tecken till en stigande jäsning, framkallad af hysta farhågor för industrien, om tullen skulle bli antagen. Soir yttrar likväl rörande saken: Alla de förslag, som regeringen väckt, förkastades af finansutskottet, och dettas förslag blefvo i stället undergräfda af motförslag från enskilda deputerade. Om man ännu någon tid fortskridit på denna negativa väg, skulle man ha uppleft den märkvärdiga utopien, att ett folk, som har en skuld af mer än tio milliarder, försökte att inrätta sina förhållanden utan att betala skatter. Denna vanmakt i att prestera något var det som förmådde presidenten att uppträda och påminna kammaren om, att det för ögonblicket icke var fråga om att finna de bästa teorierna för skattesystemet, utan om att betala Frankrikes skuld. Och då de deputerade icke kunde enas om att ansluta sig till ett enda af de förslag, som väckts af finansutskottet, eller gå till väga på annat sätt, blef det aldra enklast att ingå på regeringens förslag. Man finner häraf, att församlingen sjelf genom sin obeslutsamhet drifvit sakerna till deras närvarande spets. Men Thiers måste utfinna medel att betala landets skuld, och han fasthåller derför, såsom det synes, mera af politiska, än nationalekonomiska skäl vid råämnesbeskattningen, emedan den kan ge honom medel till dessa nödvändiga skuldafbetalningar. Det fanns visserligen en utväg att undvika skatten, neml. genom att minska armebudgeten. Men emot denna tanke, hvilken för öfrigt endast omhuldas af beskedliga drömmare, teoretici hvilka tro på möjligheten af en vLevig fred, har Thiers på det bestämdaste uppträdt, sägande: Man har talat om besparingar i armbudgeten. Det förefaller mig likväl, som att vi sofvit länge nog på randen af en afgrund. Vi måste ha en stark arme och en stor krigabudget. Enligt ett af dagens telegram, synes Thiers emellertid ha tröttnat vid diskussionerna af och till och energiskt fordrat, att församlingen skulle företaga en hufvudomröstning angående principen för beskattningen: inkomstskatt eller förhöjda tullar. Vid det sammanträde inom nationalförsamlingen, som egde rum d. 15 d:s, fortfor lebatten om råämneskatten, och innehåller Times följande telegraferade referat: Hr Johnston menade, att de med främmande makter ingångna fördragen icke tillåta påläggandet äf de föreslagna nya tullarne. Hr Thiers svarade, att England icke gjort rägon invänning häremot. Det var allmänt erkändt, tt Frankrike hade rättighet till en skatt på råimne för att upprätta en jemnvigt i sina finanser, ch han anmärkte, att församlingens medlemmar cke borde lemna argumenter åt de främmande dilomaterna. En skarp debatt följde, under hvars förlopp Thiers yttrade, att regeringen var öfvertygad om, tt 1860 års handelsfördrag voro af en olycklig och fskyvärd natur, att de innehöllo odrägliga bestämnelser och att de kunde omändras, utan att framalla någon politisk förveckling. I ett genmäle till hr Buffet, betonade handelsninistern vigten af att skilja mellan frågan om den öreslagna tulltaxan och om handelsfördragen. Thiers uppmanade bevekande församlingen tt utan uppskot fatta ett beslut och begärde, att en allmänna diskussionen skulle genast slutas men örsamlingen beslöt dess fortsättande följande dag. Det ligger en viss spänning i afvaktanet af hvad utgång denna debatt skall få allenstund beslutet sannolikt skall komma att li af ej betydelselösa följder äfven för andra inder. — L ÖLULUU — MM — — Beklegligen har i Frankrike återigen ett jord föröfvats mot en tysk soldat. Den rottslige är dock gripen af myndigheterna. edan förut har under sista tiden en retlig ämning i detta hänseende åter visat sig om såväl Tyskland som Frankrike. Den ska pressen har uppträdt ytterst sårande ot fransmännen, isynnerhet med anlednins O 4 OL009 — — 1