AA 444 ( 04 4444024 1 nog lofsjunga, hvars tal vid åtskilliga tillfällen citeras som mönster af vältalighet, i tankar som form, om han, som residerar i sjelfva ungdomens och kanske den mest naturliga, mest oskrymtade glädjens egen stad, då han en afton ser en del af denna ungdom samlad hos sig i sin rymliga våning, faller på den lika förklarliga som förnuftiga iden att säga åt denna ungdom: Här behöfver man ej sitta uppspetsad kring väggarne och ha tråkigt, taLn er en svängom, ifall det er lyster! hvad sker väl då? Jo, då äro genast en mängd pennor i rörelse för att utbasuna det utomordentliga, det hittills osedda, det förfärliga . .. Korrespondenter ila att förklara saken, att förvandla den hårresande balens dimensioner till några få danser, att göra honom från en riktig bal till en supe utan bal o. s. v. För vår del ha vi ej ett ögonblick funnit denna rikskunniga bal, som Dagens Nyheter behagar uttrycka sig, så synnerligt märkvärdig. Vi ha omöjligen kunnat inse, hvarföre glädjens älsklige genius skulle behöfva stå med slokande vingar och tårar i de klara ögonen utanför ett erkebiskopshus, hvarföre just der tillträde skulle vara honom förmenadt. Och utan dans blir ju icke ungdomen glad, det är nu ett obestridligt faktum, sirapisterna må orda derom, hvad de behaga. Vi ha eriorat oss den store Martin Luthers gyllene lefnadsregel, vi ha kommit ihåg att det just är en svensk biskop, den renaste och barnafrommaste, som någonsin burit mitra och kräkla, hvilken sjungit till ungdomen: Sörj ej den gryende Dagen förut, Njut af den flyende Hvarje minut! Också blefvo vi i veckan angenämt öfverraskade då vi hade nöjet mottaga en skrifvelse från en äldre vän i landsorten, som med uttryckande af sin förvåning och sitt ogillande af det sätt, hvarpå tidningspressen behandlat denna sak, upplysningsvis tillägger: En sådan i det hela oskyldig glädjetillstallning saknar för öfrigt ingalunda motstycken från fordna tider: År 1831, d. 27 Februari, bevistade jag en stör bal med sup hos dåvarande ordensbiskopen, sedermera erkebiskop Johan Olof Wallin, i Storkyrkoförsamlingens pastorshus vid Storkyrkobrinken i Stockholm. Bjudningen härtill lydde: på bal och supe! Bal med supå hos Davidsharpan i Norden! Hvad säga väl fromleriets krypande hycklare, hvad skenhelighetens och egenrättfärdighetens svafvelångande apostlar derom? Dock — må de i mörkret mumla sitt anatema, i mörkret smyga sitt lömska förtal, ungdomen ler åt dem och minnes Franzäns ord: Unga flicka! I din vår Bind dig myrtenkransen. Dansa, medan du det får, Snart är du ur dansen. Under den förflutna veckan ha vi fått emottaga en annan skrifvelse af mindre vänskaplig art än den ofvan omnämnda. 1 1871 års sista veckokrönika togo vi oss nyligen friheten reproducera ett i Skara Tidn. infördt upprop till ortens hrr landtbrukare att ej lyssna till Vestra Sveriges mejeriaktiebolags förföriska lockelser, ett upprop, hvilket vi ansågo vara hållet i en alltför irriterad och hättig ton för att ej böra komma till den större allmänhetens kännedom. Vi togo oss jemväl friheten att med några ord bemöta ett skrifsätt, hvilket vi ännu idag måste anse för ohyfsadt, bevisande både bristande intelligens och bildning. Att våra ord skulle förefalla epistelförfattaren angenäma hade vi aldrig vågat hoppas och derföre blefvo vi alldeles icke öfverraskade, då vi fingo mottaga nedanstående epistel: Till Red. af Göteborgs-Posten. Med anledning deraf att en till Skara tidning af mig insänd artickel blifvit den 30 December 1871 intagen i Göteborgs-Postens veckokrönika under rubrik ohyfsadt skrifsätt — hvilket nu först blifvit mig bekant — får jag meddela: det min mening ingalunda var att åstadkomma någonslags polemik, utan afsåg endast att för ortens jordbrukare uttala min åsigt, hvilken är och förblir orubbad. — Jag är naturligtvis särdeles tacksam derför att mina tankar i detta ämne ytterligare blifvit återgifna i Eder tidning. — Hvad Herr krönikeskrifvarens rubrik och reflektioner beträffar, hemställer jag till hvarje opartisk läsare att dömma, hvilken af oss som begagnat mest ohyfsadt skrifsätt. — Den 9 Januari 1872. Samme reflekterande jordbrukare i Skaraborgs län. Lemnande tit. —1— i ostörd ro att reflektera öfver såväl -Göteborgskapitalisterna och deras Åväl utlagda krok som hyfsningen i hans språk gentemot det, vi mot honom begagnat, vilja vi endast anmärka, att den nödvändigtvis måste utsätta sig för polemik, hvilken framträder talande i så hög och barsk ton som tit. —h—, för hvilken det för öfrigt tyckes vara alldeles obekant, att mejeri-aktiebolag förut bildats inom ganska många af Sveriges större städer, hufvudstaden inberäknad. Landtbushållarne i andra delar af vårt kära fädernesland ha sålunda icke ansett sig för förnäma till att göra sig städernas intelligens och kapitaler till godo, i detta fall, som i så många andra. Man skall sannerligen vara en Solon i vishet och en Kresus i rikedom tör att med nobelt förakt skjuta ifrån sig dylika förmåner, och med en sådan bjesse våga vi i vår ringhet ingalunda att mäta våra vapen, hvarföre vi härmed afbryta all vidare polemik i denna sak. Medan vi äro i farten att bemöta, vilja vi ej undertrycka vår ledsnad öfver att en