mäåh ouskåb. Dågen tor statsstrecket, i hvars hemlighet Ludvig Napoleon aldra först invigde honom, besatte han i spetsen för 42:dra linieregementet nationalförsamlingens lokal och blef. medlem af konsultativa kommissionen. Efter återställandet af det napoleonska väldet var Persigny ett af de inflytelserikaste verktygen för presidentens och kejsarens politiska planer. D. 22 Jan. 1852 följde han hr de Morny såsom inrikesminister, undertecknade det dekret, som konfiskerade familjen Orlåans gods och hvilket just i dessa dagar håller på att sönderrifvas, ledde de första vålen till lagstiftande kåren, men nedlade af helsoskäl i April 1854 sin portfölj. Sedan han någon tid sutit i senaten, hvilken han tillhörde sedan d. 31 Deo. 1852, begaf han sig i Maj 1855 som sändebud till London, der han, en varm anhängare af den engelska alliansen, qvarstannade tills början af 1858. Sedan dess har han upprepade gånger begagnats i offentliga och enskilta värf af Napoleon III, hvars krets af förtrogna han städse tillhörde, äfven då de båda männens åsigter stundom divergerade. Persigny var en mycket och gerna skrifvande man, och hans skrifter utmärka sig för en-sällsam blandning af kärlek till absolutismen och den konstitutionela friheten. Så vidt vi af hans paradoxa och alltför ofta diffusa uttalanden kunnat härleda något elutomdöme, så skulle det vara, att han högligen älskade dei engelska konstitutionalismen, men ansåg icke Frankrike moget för dess införande, hvarför det napoleonska kejsardömet skulle bilda öfvergångsformen. Detta kejsardöme framträder i hans tankegång som en idealiask bild: för en fri styrelse med en af tolkets votum beroende autokrat i sin spets, en egendomlig blandning af frihet och despotism, och hans föreställningar voroi detta hänseende ganska nära befryndade med de bekanta Rapoleonska Ideerna-. När derför Napoleon III gaf vika för agitationen inom landet och ville bli en konstitutionel monark med Emile Ollivier till sin förste ansvarige minister, motträdde Persigny en sådan. plan, betonande hurusom kejsardömet härigenom blef sin egen negation och äfven förutspående hvälfoingar, hvilka också snart inträffade. Huru som helst, Persigny var en energisk karakter, en trofast vän och en originel, älskvärd personlighet. — Han gifte sig år 1852 med enda dottren till framlidne fursten af Moskwa, som nu öfverlefver honom och skyndat från Egypten till Nizza, dit hon knappast hann anlända för att med sina barn tillycka ögonen på den döende, hvilken i afseende på furstliga utmärkelser stigit så högt, man gerna kan komma. Det finnes ett: land i Ost-Asien, som i närvarande stund fäster vid sig Europas intresserade blickar. Det.är Japan, hvilken ö synes med stora steg vilja närma sig den europeiska civilisationen och träda i regelmessig samfärdsel med jordens öfriga nationer. Vi ha upprepade gånger under några år varit i tillfälle att följa gången af. den inre brytningen mellan Mikadon och hans vasaller, daimioerna, liknande de medeltidens feodalherrar, som en gång fyllde Europa med strider och skakningar, tills slutligen denna brytning kulminerade i ett slags statskupp under sommaren 1871, genom hvilken Mikadon tillvällade sig en verklig herrskaremakt och nedbröt vasallernas öfvermod. Mikadon lyckades genomföra kuppen, emedan han vunnit tre af de mäktigaste vasallerna, furstarne Satsuma, Tosa och Nogato, för sin plan. Han förklarade alla de öfriga daimioerna afsatta från deras värdigheter och ställde de tre nämnda furstarne i spetsen för den nya regeringen. Alldenstund furst Satsuma redan förfogade öfver en krigsmakt, som var alla de andra vuxen, vågade ingen af dem att göra motstånd, och statskuppen genomfördes utan blodsutgjutelse. Samtidigt insattes nya guvernörer i provinserna, och regeringen införde den ena reformen efter den andra: beväpning och skolor efter europeiskt mönster, afskaffande af de forna barbariska straffen, anläggning af jernvägar och telegrafstationer, förbättringar af vägarne och postväsendet, ja, tillochmed införandet till en del af europeisk klädedrägt. Enligt Mikados föredöme skola många af landets adliga ha anlagt europeisk drägt och låtit kortklippa sitt hår. Genom sin guvernör i Yokohama hade Mikadon redan i Oktober förl. år låtit förklara, att han ville på allt sätt söka att befrämja samfärdseln med de främmande nationerna. Ett bevis på, att detta uttalande varit allvarsamt menadt, finnes i följande uppsats i Times af d. 13 d:s: Den 17 Dec. f. å. anlände ångaren Great Republic från Yokohama till San Francisco och: bragte underrättelse om, att en stor japanesisk beskickning skulle vid årets slut lemna Yokohama för att. sätta sig i förbindelse med de utländska regeringarne rörande en revision af de hittills bestående handelsfördragen. Mikadon är besluten att öppna hela sitt land för främlingarne, men önskan härom måste uttalas enstämmigt af de främmande regeringarne, för att en sådan åtgärd skall kunna bli genomförd. De förutvarande daimioerna ha fått befallning om att aflemna alla sina vapen och pin ammunition till regeringen. Det amerikanska sändebudet De Long skall vända tillbaka hem med nästa ångare för att öfverlägga med sin regering angående det nya fördraget. Denna beskickning skall bli den vigtigaste, som någonsin afsändts från Asien till Eurona li ER ph — — J