———— —7— — Och hvilken plats jag finner honom på! Han har haft något slags doktor som sett om honom, förmodar jag. — Ja, han har haft traktens läkare, som tyckes vara både öm och skicklig, samt dessutom dr Ormond. Mr Granger satte sig vid sängkanten på kort afstånd från Clarissa, liksom för att taga sitt barn i besittning. — Vet ni, mrs Granger, att jag knappt hvilat natt eller dag allt sedan ni lemnade Paris, utan ständigt varit på jagt efter min son? sade han. Detta var första gången han med ord eller blick låtsade om sin hustrus närvaro. Clarissa förblef tyst. Hon hade blifvit förrådd, tyckte hon — förrådd af sin egen intima vän, och Daniel Granger hade kommit för att beröfva henne sitt barn, Hvad som än komme att hända, skulle hon ej utan strid skiljas från sin son. Det kom nu en tid af ständiga omsorger och ständig vaka. Den lille gossens lif darrade i vågskålen och fjorton dagar dröjde det innan man kunde räkna på en gynnsam utgång. Under hela denna tid vakade Daniel Granger öfver sin gosse med endast få korta mellanstunder för hvila och förfriskning. Clarissa vakade ätven, och ej heller försökte hennes man bestrida hennes rätt till en plats i sjukrummet, ehuru han sällan talade till henne och då endast med den kallaste artighet. Under denna ovisshetens period, uppfyllde Geraldine Challoner troget de skyldigheter hon åtagit sig och tillbragte mesta delen af sin tid i Clarissas hem utan att för ett enda ögonblick tröttna vid sjukrummets mödor, Gossen blef för hvarje dag allt mera intagen i henne; men med qvinnlig instinkt lagade hon så att det blef Clarissa som fick bära honom upp oeh ner i rummet då han var orolig — Clarissas hals hvilken den lilla armen omfattade. Daniel Granger betraktade emellanåt moder och son med dystra blickar, under det han tänkte på framtiden. Om gossen lefde, hvem skulle ha honom? Modern hvars