Göteborgsposten – 17 januari 1872, sida 3

IHCU Sila utuCmUugär, nvIIKA åro Så Stora (19 7 dlvidend och 3 å 4 4 Äbonuss eller extradividend höra ej till det ovanliga) att man måste förundra sig öfver att sådant kan ske i ett land, der räntefotens normalsats antages vara 3 a 4 4. Rapporterna från Board of Trade äro alltjemt lika hugnesamma, Sedan nu rapporten för December blifvit offentliggjord, finner man att årets totalexport uppgått till ungefär 2193 mill. eller resp. 10 och 15 2 högre än under de tvenne närmast föregående åren. Statsinkomsternas stegring öfver beräkningarnef siffrorne på omsättningarne i Londons ÅClearingbouse, noteringarne på de flesta slag af obligationer, den rika penningetillgången — allt häntyder på en prosperitet som landet näppeligen förut skådat: Bland fondpapper är det allramest jernvägs-, kabeltelegrafoch bankaktier — kursen på många af de förstnämnda ha under det förflutna året stegrats med nära 50 — som tilldraga sig uppmärksamhet, Endast i mindre mån är detta förhållandet med Consols, hvilka, ehuru hela den finansiella ställningen är så betydligt mycket gynnsammare än för ett år tillbaka, likväl blott förete en stegring af I 7, när man jemför nu och då. Anledningen är den förut af oss ofta antydda att den engelska publiken blifvit af de många sydamerikanska stater m. fl., hvilka senast uppträdt såsom låntagare, van vid att fordra en högre räntesats än 3 4. Det är tydligt att lånebehöfvande främmande stater skola begagna sig af sakernas närvarande ställning för att framställa sina anspråk i denna väg, och det har varit Ungern förbehållet att under året i detta hänseende gå i spetsen. Den af detta land framlagda inbjudning på teckning af 3 mill. Å har så begärligt omfattats att summan blifvit mångdubbelt öfvertecknad. Ryssland, som i flere år å rad under årets första dagar framträdt med låneförslag (vanligen på 12 mill. Å), väntas nu skola förnya sin anhållan, och slutligen lära de londonska bankirhusen Rothschild och Jay Cooke, MCulloch C:o hafva erbjudit Förenta Staternas regering att öfvertaga icke allenast återstående nya 5 bonds utan äfven en stor del af de 41 2; bonds, hvilka enligt Boutwells finansplan skola utfärdas för att inlösa de utelöpande 6 4 s. k. 5—20 bonds. Besannar sig ryktet om sådant anbud från dessa firmors sida ochmottages det af Förenta Staternas regering, så får sannerligen England ej skäl att för den närmaste framtiden klaga öfver bristande tillfälle till kapitalplacering — en klagan som annars nu understundom förspörjes. Det är eh gammal och utan tvifvel riktig regel att de flesta affärsföretag lyckas bättre i den enskiltes än i statens hand. Men ingen regel är utan undantag, och liksom redan teorien i detta afseende förhållit sig åtminstone tvifvelaktig beträffande telegrafer och jernvägar, så har nu praxis uttalat sig i samma riktning. För 2:ne år sedan förvärfvade sig engelska regeringen, ofta till dyrt pris, de privata inhemska telegrafnäten. Nu har denna gren af kommunikationsväsendet blifvit så utvidgad att i stället för då befintlige 2932 telegrafstationer finnas sådane till ett antal af 5098. Affärdade telegrammer beräknas vid finansårets slut skola uppgå till nära 1212 mill. st., hvilket visar en förhöjning af 26 2, mot förra året och ännu mera i förhållande till närmast föregående år. Inkomsterna ha naturligtvis vuxit i proportion och utgöra numera en vigtig del af statens intrader. Förslag till en ny undervattenskabel mellan England och Amerika har kommit å bane, ehuru tvenne dylika redan förut finnas. Till förslagets framträdande har säkerligen den allmänna lusten till nya företag mest gifvit upphof, ehuru den omständigheten att ledningen i de båda förut befintliga kablarne på den senaste tiden visat sig något bristfällig möjligen också dertill bidragit. Samma företeelser som vi nu omnämnt från England, måste tydligtvis äfven uppenbara sig i Tyskland. Här gifva sig penningtillgång och kapitaltillvext synnerligast tillkänna genom stegring af statspapperen och genom ett fortsatt upprättande af nya banker. Alla tyska 5 2 statsobligationer hafva längesedan öfverskridit parigränsen, 43 9 dylika stå den nära och äfven 4 4 tyska statspapper synas vara stadde i raskt skridande uppåt till samma mål. Preussiska 43 konsoliderade obl. noteras tillochmed 102 och med dessa råder dessutom det märkliga förhållandet att deras notering är högre än samma stats 5 20 obl., hvartill förklaringen endast torde kunna ligga deri att de senare blifvit af staten uppsagda tillinlösen, medan de förra erbjuda tillfälle för en mera varaktig kapitalplacering. I Sveriges 5 statslän af 1866 har senast på IIamburgs börs omsättning skett till 102, hvarmed dessa fondpapper upphunnit den högsta punkt, vi erinra oss desamma någensin hatva innehaft. I och från Tyskland upprättades under år 1871 ej mindre än 113 banker, och det tyckes sålunda som om bankfebern nu bort kurna lägga sig. Men så är icke förhållandet. Såväl i Berlin som i Hamburg inrättades under slutet af förra årets. k. mäklarebanker. Hela iden för dessa anstalter angreps i början mycket häftigt, men resultatet visade sig gynnsamt och har redan framkallat konkurrenter af alldeles enahanda beskaffenhet. När aktierne i en sådan nu stiftad berlinsk mäklarebank nyligen utbjödos på derv. börs, mottogos de med en sådan entusiasm att, såsom en korresp. derifrån, förmodligen bildligt, uttrycker saken, man formligen ryckte papperen ur stiftarnes händer?. Det ekådespel, som vid detta tillfalle uppfördes lär hafva varit sådant att Berlins börs aldrig förr bevittnat något dylikt. Den allra senaste skapelsen, i denna väg är dock Börsen-Liqvidationsund Commissions-Bank i Hamburg. Utom den verksamhet, som genom titeln angifves synes denna anstalt komma att operera på ett sätt, som innefattar direkt täflan med Hamburgs för 2:ne månader sedan stiftade mäklarebank. De tvenne bolag för transatlantisk ångbåtsfart, om vilkas uppkomst vi förut meddelat — -Atlanticoch Hamhnreer I.lovd — ha nn gammanfnt:t såsen