Göteborgsposten – 13 januari 1872, sida 2

ordningen, hvarefter kammaren beslöt att, med förbigående af petitionerna, gå öfver till dagordningen. Vid det kompletteringsval, som i Söndags försiggick, visade pariserbefolkningen ej det intresse som man kunnat vänta. Vautrain segrade emellertid i stadens alla bättre qvarter; det var endast i förstäderna som Victor Hugo hade öfvervigt. Det påstås att Vautrain ernar nedlägga sin befattning såsom ordförande i Paris municipalråd för att odeladt egna sig åt skötandet af sitt mandat såsom deputerad. Republique Francaise yttrar att, ehuru de ifriga republikanerna helst önskat Hugo till representant, de dock ingalunda äro missnöjde med Vautrains val, emedan de förnämsta punkterna på hans program: nationalförsamlingens förflyttning till Paris och utfärdandet af allmän amnesti tillika utgöra deras närmaste önskningsmål. Från valdagen berättas en liten episod, hvilken är i viss mån karakteristisk för stämningen emot la Commune. Vid en af de byggnader, i hvilka röstningen egde rum, stod en kolportör med en stor packe röstsedlar, utropande sitt: en röstsedel för Victor Hugo. En person genmälte härpå: tig stilla, petroleur! -— Hvad behagas! Kallade ni mig petroleur? Upprepa det om ni törs! — Ja, petroleur! — Kolportörn bortkastade sin packe med röstsedlar, hvilka ströddes som agnar för vinden, rusade på sin interlokutör, och nu uppstod ett slagsmål, hvilket endast med möda kunde biläggas af den intervenierande polisen. Å -ourrier Diplomatique offentliggör en skrifvelse från Biarritz, enligt hvilken furst Bismarck i Maj 1870 skulle uppmanat marskalk Prim att stå fast vid prins Leopolds af Hohenzollern kandidatur till spanska tronen, enär denna möjligen kunde blifva nyttig. Korrespondenten tillägger att afskrifter af detta bref f. n. cirkulera i Madrid. I Englaud hålla nu parlamentsledamöterna rundt om i landet, hvar i sin resp. valkrets, tal till sina valmän. Ett bland de föredrag, som väckt mesta uppmärksamhet, är det hvilket nyligen hölls af ministern för Irland, markisen at Hartington, i dennes aflägset i Wales liggande valkrets. Den opposition, som markisen härvid riktade mot irländarnes fordran om Home Rule (särskilt irländskt parlament m. m.), har blifvit föremål för mycket misshag i Irland och attackeras med skärpa af detta lands press. En bland underhusets mera bekanta ledamöter, Gregory, komwer att utbyta sin hittillsvarande politiska bana emot en ren administrativ verksamhet. Han har nemligen blifvit utnämnd till guvernör på Ceylon. Gregory har tillhört det liberala partiets konservativa elementer och vanligen understödt ministeren men stundom varit af olika mening med densamma, och har då lika skarpt som talangfullt uppträdt för sina motsatta åsigter. Man antager derför att det varit med en viss tillfredsställelse, som Gladstone beredt denna hederliga reträtt åt en man, hvilken lätt kunnat åstadkomma myteri inom de ministeriella lederna. Under stor högtidlighet och lifligt bifall trån befolkningens sida togs d. 17 sistl. Nov. det gebiet, inom hvilket de afrikanska diamantfälten äro belägna, i besittning såsom en engelska kronans tillhörighet. Den officiella benämningen på den nya kolonien blir West-Griqualand. Om den skandal i Nowyork, som slutade med mordet på en af hufvudmännen för den beryktade Erie-ligan, colonel James Fisk j:r, föreligga nu närmare underrättelser, hvilka ytterligare lemna en sorglig inblick i de sedliga förhållandena inom den stora republiken. Mördaren är en viss Edward Stokes, och första anledningen till tvisten var att denne senare beröfvat James Fisk en hans mätress, en dame vid namn Mansfield. Fisk, som förut kommit till erfarenhet om de amerikanska domstolarnes falhet, lagade att Stokes till en början blef häktad och anställde sedan emot honom en långvarig och anstötlig process. För någon tid sedan hade Stokes uppträdt såsom vittne emot Fisk i en process, hvilken fru Mansfield emot denne anställde, och dervid hotat att offentliggöra några bref från James Fisk till den omtalade damen, hvarigenom bl. a. åtskilliga hemligheter ur Erieaffärernas historia skulle uppenbarats. Genast utverkade Fisk förbud för brefvens offentliggörande samt en order om att Stokos, såsom medskyldig i salska anklagelser, skulle ställas för rätta. Det var detta som tyckes hafva bragt Stokes i raseri och ett par dagar derefter aflossade han i korridoren till ÅGrand Central Hotel trenne pistolskott emot sin vedersakare. Fisk afled följande morgon, efter att intill sin dödsstund hafva bibehållit medvetandet. Ett par af de andra hufvudmännen i de förenade Erieoch Tammanyligorne, Gould och Tweed, vakade intill det yttersta vid hans sjukläger — såsom man tror i den afsigt att ej något komprometterande för ligorne skulle af den döende yppas. I Ryssland fortgår byggandet af ortodoxa kyrkor inom de sydvestliga departementerna med oförminskad ifver. 103,000 rub. har i sådan afsigt nyligen blifvit ställda till jarFaamsnigtarna förfamanda