obligatoriska ateismen. Man tror, att detta steg af de sju biskoparne skall bli signalen till en-allmän petition från de af de klerikala bearbetade massorna mot den nya undervisningslagen. Biskopen af Puy har redan uppmanat sitt presterskap att petitionera mot den religiösa undervisningens skiljande från folkskolan. Hvad angår nationalförsamlingens ställning till denva lifsfråga, så bådar det allt annat än godt, att det rörande densammas behandling nedsatta utskott utsett förslagets ifrigaste motståndare, erkebiskop Dupanloup af Orleans, till sin ordförande och dermed äfven till föredragande i denna sak. Allt beror nu på, hvad inflytande Thiers kan ha öfver partierna. I öfrigt skrifves från Frankrike, att kommunalrådet i Toulon undandragit alla andliga korporationer de anslag, som staden hittills utbetalt till dem. Summan var mycket betydlig. Enligt Gaulois skall forne kejserlige utrikesministern de Gramont hafva förklarat, att franska regeringen kunde ännu d. 14 Juli räkna på allianser, ehuru han, för att icke begå någon indiskretion, ej ville nämna dem. Han anspelade naturligtvis på Österrike och Italien. Hvad Sydtyskland angår, så påstod Gramont enl. samma tidning, att dervarande stater afslutat allianser med Frankrike och skulle förenat sina armåer med de franska, så fort dessa inryckt i Pfalz. Det är nu visserligen icke godt att bestämdt säga, hvad som häraf är sanning eller icke; men detta förklarar äfven dels franska regeringens brådska med krigsförklaringen och dels de i tyska tidningarne på sin tid synliga skarpa anmärkningarne mot vissa sydtyska ministrar, hvilka legat i nära underhandlingar med Frankrike kort före krigets utbrott. Visst är, att det ännu finnes åtskilligt gåtfullt rörande krigsutbrottet, hvilket måste belysas, innan man kan ega rätt att oåterkalleligen bryta stafven öfver den ene eller andre af de krigförande. Englands sändebud i Berlin vid krigsutbrottet, lord Loftus, har plötsligen anländt till London, hvilket anses stå i samband med de diplomatiska afslöjanden, som Gramont gjort. Ollivier skall i nästa vecka förhöras af den komite, inför hvilken Gramont stått. Man vill särskilt veta, huruvida förklaringen at d. 6 Juli 1870 redigerats af exkejsaren sjelf eller i samråd med Gramont. hvilken senare påstått, att den diskuterats i ministerrådet, hvilket äfven fastställt alla de särskilda punkterna deri. Ett af nationalförsamlingen nedsatt utskott för behandling af ett förslag om att bestämma den blifvande regeringsformen genom en plebiscit afstyrker förslagets antagande och förklarar det vara församlingens rättighet och skyldighet att upprätta en grundlag. Högra centerns parti har återvalt hr Saint Marc-Girardin till ordförande vid sina sammanträden. Englands tidningar sysselsätta sig f.n. mycket med frågan om, huru prinsens af Wales läkare egentligen skola belönas. Den förlust i arvode som de gjort under den tid de måst hålla sig vid prinsens sjuksäng, är så stor, att man icke anser det möjligt att kunna betala dem i propertion till deras vanliga inkomster. Upphöjelsen till baroner kan endast tillgripas för dem, som icke förut upphöjts i adligt stånd. Bath-orden i såväl den civila som militära klassen är förbehållen för statens tjenst och tjenare. Peerskap har aldrig förr förlänats åt en läkare, och ett precedensfall skulle kunna föranleda svårigheter på grund af den ovilkorligt nödvändiga förmögenheten. Man umgås derför med tanken att göra ett antal förtjenta läkare medstiteln Right Honourable till medlemmar af geheime statsrådet. — Förhåller det sig verkligen så, tyckes en Moliere äfven för England vara af behofvet påkallad. Det säges, att paketbåten Algeria, stadd på resa från Liverpool till Newyork, i Lördags strandat på kusten af Newfoundland. Närmare detaljer saknas ännu. I Newcastle råder ny oro på de mekaniska verkstäderna. De främmande arbetarne derstädes ha neml. förklarat sig icke vilja arbeta, förrän de blifvit ersatta för de skador, som tillfsogats dem genom de engelska arbetarne. Schweiz regering har förbjudit vidare utgifvande af den i Gnåve utkommande tidningen La Rovanche. Österrikes sändebud i England hr v. Beust, skall tillbringa vintren i Italien. De preussiska tidningarne tyckas återigen fatta