Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 2

Bessie och gör dig hemmastadd här. Vi ha blott två rum, detta och rummet nästintill, hvilket är vår sängkammare; men vi skola snart få det bättre om jag kan få mina taflor sålda till hyggliga priser. Han lemnade rummet, hvisslande på en operamelodi och på intet sätt nedslagen af tanken på att han hade en syster som råkat i bekymmer och ställt sig under hans beskydd. Det fanns ett rum — ett mörkt rum i bakdelen af huset — med utsigt åt en trång gång, men temligen rymligt och med två sängar. Det var i högsta grad simpelt, men täcktes vara temligen snyggt, och Clarissa var belåten med det, ehuru hon aldrig befunnit sig i ett så tarfligt rum. Hon hade sitt barn — det var hufvudsaken; och den lille rullade sig på sin bädd och pladdrade på sitt till hälften oartikulerade sätt med lika stor förnöjelse som om det tarfliga rummet varit ett ståtligt gemak i ett palats. — Om han är lycklig, är jag mer än nöjd, yttrade mrs Granger. En brasa tändes upp i spiseln och Bessie bar in frukost med kaffe och och en stor skål mjölk med bullar för unge Lovel. Den lille åt med en förträfflig aptit och tycktes ej det ringaste sakna Brobson. Han hade redan fäst sig vid Jane Target, som var en af dessa flickor hvilka barn instinktlikt älska. Efter måltiden — den första som Clarissa med något tecken till aptit intagit sedan det olyckliga uppträdet i hennes brors atelier — öfvertalade Jane sin herrskarinna att lägga sig och hvila, och sedan hon efterkommit denna uppmaning, insommnade hon helt fridfullt med sin lille son bredvid sig. Det var nära mörkt då hon vaknade, och efter middagen gick hon ut att taga en promenad med Austin på de gasupplysta gatorna. Detta fria, nya lif förekom henne mycket sällsamt efter alla de former och ceremonier hon varit underkastad såsom Daniel Gran