Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 2

ekalle vara så dåraktig att han läte dig gifta dig utan dylika uppgörelser. — Då är min älskling trygg, eller hur? — Ja, jag antager det. — Och du skall ej förråda mig, Austin? sade Clarissa bedjande. — Förråda dig! Om du tager saken på det sättet, skall jag visst ingenting göra. Men jag skulle handla mer i öfverensstämmelse med dina intressen om jag skrefve till Granger. Ingenting godt kan följa af det steg du tagit. Men vi få sätta vårt hopp till händelserna, tillade Austin med en anstrykning af sin vanliga bekymmerslöshet. Jag behöfver ej säga dig att du är hjertligt välkommen att njuta af min gästfrihet sådan den är. Vår bostad är tarflig nog, men Bessie skall göra hvad hon kan för att bereda dig trefnad: och jag skall arbeta en extratimme för att hålla hushållet uppe. Jag har funnit en kund vid Montagne de la Cour som är villig att köpa mina skizzer till ett lämpligt pris. Se hit, Clary, hvad tycker du om det här genrestycket? Förbjuden frukt — en sexårig flicka som står på tå och försöker komma åt ett öpple. Rätt vackert eller hur? Clarissa gjorde ett svagt bemödande att synas intresserad för taflan, men hennes tankar kommo in på en annan riktning. — Jag skulle gerna vilja se hvar du ämnar göra at Lovel, sade hon oroligt. Atelieren hvari de befunno sig lofvade ej mycket för mr Lovels beqvämlighet. — Hvar jag ämnar göra af gossen! Ah, det är sannt, ni behöfva ett rum att sofva i, sade Austin, liksom om denna nödvändighet först nu framstått för honom. Vi skola snart anordna den saken; huset är — tillräckligt rymligt — en fullkomlig barack. Det har visst varit en spetsfabrik här förr i verlden. Jag tror att det finns ett rum i denna våningen som vi kunna få, Jag skall gå och ställa i ordning den saken under det du helsar på