Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 2

sen såsom mitt hem, försäkrar vår korrespondent och omtalar sedan att han ganska noga tagit i skärskådande två af de förnämsta kyrkorna: S:t Michaels, i hvilken konungarne blifva krönta, och the Riddarholm, i hvilken de begrafvas och der han stått invid den store Gustaf Adolfs, Carl XII:s och Carl XIV:s grafkor. På Söndagen bevistade brefskrifvaren och hans sällskap gudstjensten i slottskapellet. Kungens plats, icke långt från predikstolen, liknar till konstruktion och ställning, om än icke med afseende på dekoration, en teaterloge (a box in a theatre). Hos den höga personen förefanns ingenting i klädedrägt och uppträdande som angaf skilnaden mellan honom och en af hans undersåterAf det lilla korrespondenten sett, hade han ledts till den tanken att folket i allmänhet är böfligt, hederligt och stillsamt. Fadrikerna och verkstäderna föreföllo honom små och varorna billiga. Han försäkrar sig icke hafva rest och uppehållit sig i något annat land för så märkvärdigt godt pris. ÅInnan vi taga afsked från det lilla konungariket (the littie Kingdom), ämna vi uppehålla oss ett dygn i Upsula, den forna hufvudstaden, i hvars grannskap Mora stenar, der de gamla kungarne valdes af folket, ännu ligga qvar och hvarest man kan få se Odens och Thors grafvar, så läses vidare i det ganska väl skrifna brefvet, som afslutas med följande ord, hvilkas innehåll iogen kan förstå bättre än undertecknad sjelf: Min epistel bar redan blifvit för lång; men min ursäkt är, att jag skulle icke hafva så stort nöje af mina resor på dessa långt aflägsna platser, finge jag ej meddela mig åt dem derhemma som jag älskar och hvilkas sällskap jag saknar så mycket. Isidor K.