Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 1

Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighetm. fl. — Ack, pappa, utbrast hon, jag deltager så djupt i din olycka! Med dessa ord gjorde hon min af att vilja omfamna sin far, men denne stod som en klippa och inbjöd ej till uågra ömhetsbetygelser. — Tack, mitt bern, sade han allvarsamt; men jag kan mycket väl undvara medlidande. Det är något som jag ingalunda är van vid. Jag är ledsen öfver att Clarissa handlat — på — på detta öfverilade sätt; men jag betviflar ej att allt skall komma till rätta inom kort. — Tovel — min bror är väl i säkerhet, pappa? frågade Sophia i det hon knäppte ihop sina händer. — Jag har all anledning att tro det. Han är med sin mor. Miss Granger suckade djupt, liksom ville hon säga: Han kunde aldrig vara i sämre händer. — Och jag tror, mitt barn, fortfor hennes far, att ju mindre du befattar dig med denna sak, desto bättre är det. En inblandning från din sida skulle endast göra mig ledsen och kunde gifva anledning till obehagligheter mellan oss. Du skall resa tillbaka till Arden i morgon, såsom ämnadt var, tillika med Warman och en af den manliga betjeningen för att taga vård om dina reseffekter. Det öfriga bohaget skall följa efter om ett par dagar. — Och du sjelf, pappa? — Mina planer äro obestämda. Jag skall återvända till Arden så fort jag kan. ) Forts. fr. N:o 8.