Göteborgsposten – 10 januari 1872, sida 2

blicket han hörde talas om hennes giftermål, hade han tänkt derpå med svartsjuk afsky. Han gjorde sig ej mycket samvete öfver hvad som nyss händt. Det måste bringa förhållandena till en kris, tänkte han. Emellertid skulle han ha velat gifva mycket till för att kunna meddela sig med Clarissa och började fundera på huru detta skulle låta sig göra. Han behöfde ej sundera länge, ty plötsligt rann det honom i sinnet att Austin Lovel omtalat för honom, att han alltid brukade skrifva till sin syster under hennes kammarjungfrus adress. Allt hvad han derföre behöfde göra var att skaffa sig reda på kammarjungfruns namn. Detts skulle vara lätt nog, tänkte mr Fairfax, om hans betjent dugde till något. Leporellos tid är förbi; men en väl uppfostrad betjent torde ännu ha någon talang för slik diplomati. — Min betjent behöfver blott göra sig bekant med en af mr Grangers lakejer, sade mr Fairfax för sig sjelf; sedan bör han kunna erhålla den upplysning jag behöfver lätt nog. Det var ej mycken tid att förlora, tänkte han. Mr Granger hade talat om sina planer med en viss beslutsamhet. Dessa planer innefattade uten tvifvel en förändrad vistelseort. Han skulle föra sin hustru ifrån Paris, straffa henne genom en förvisning från denna lysande stad, begrafva henne lefvande inom Ardens murar och under sitt återstående lif bevaka henne med lodjursögon. — Må han vaka öfver henne aldrig så noga eller stänga in henne i hvilket fängelse han behagar, skall jag nog finna en dörr genom hvilken hon kan slippa ut, sade han för sig sjelf. Mrs Granger och hennes kammarjungfru voro emellertid ifrigt sysselsatta med förberedelser för en plötslig flykt. Det var obetydligt som behöfde packas ner, ty de skulle naturligtvis ej kunna föra mycket med sig.