närheten af Luxembourgträdgåa den och mr Fairfaxs befall ning till kusken. — Och ej heller var det första gången jag såg honom der, hade Jarvis yttrat; både jag och Saunders ha ofta sett honom slinka in då mrs Granger varit der. Jane Target hyste stor tillgifvenhet för sin matmor och var lika öfvertygad om hennes oskuld som om solens ljus. Hon hade mer än en gång sagt sin mening rörande detta ämne bland domestikerna på ett sätt som kommit den store Jarvis att skämmas. — Kära mrs Granger, ät någonting! bad hon i det hon hällde i th6. Ni åt ingen middag i går och drack ej ens en kopp the, så vidt det ej skodde i barnkammaren. Ni skall ej vara i stånd till någonting, om ni fortfar på detta sätt. Ej vara i stånd till någonting! Dessa ord gjorde slut på Clarissas likgiltighet. Hon skulle bli för svag att försvara sin rätt till barnets vård, tänkte hon, och under ioflytandet af denna föreställning tvingade hon sig att äta försvarligt nog samt drack starkt th med feberaktig ifver. Theet stärkte hennes nerver; hon steg upp och gick af och an i rummet, funderande på hvad hon skulle göra. Daniel Granger ämnade taga hennes barn ifrån henne, det var tydligt, såvida hon ej genom något förtvifladt medel gjorde sig säker om att få behålla sin älskling. Ingenting kunde vara mer hårdt och skoningslöst än hans sätt denna morgon. Ardens dörrar skulle vara stängda för henne. — Och det var för Arden jag sålde mig! tänkte hon med bitterhet. Af mycket kort varaktighet hade hennes ära varit, djup var hennes vanära. Hvad skulle hon göra? Föra barnet bort innan de hunne taga det ifrån henne. Men om något sådant skulle göras, måste det göras skyndsamt, och hvem skulle hjelpa henne i denna trängande nöd? (Forts.)