Frän Utlandet. Enligt ett af dagens telegram har vid det kompletteringsval af deputerad för Paris i nationalförsamlingen, som egde rum i Söndags, den moderate republikanaren Vautrain blifvit vald med 121,158 röster, under det att hans radikale motståndare Victor Hugo ej kunde drifva sin röstsumma högre upp, än till 93, 423. Betydelsen af denna seger för det moderata partiet bör ej kunna underskattas, och underrättelsen derom skall för visso emottagas med stor tillfredsställelse inom hela vår verldsdel, ty det är onekligt, att, såsom pariserbladet -le Frangais häromdagen yttrade, hr Victor Hugos val skulle i Frankrike, i Europa blifvit under närvarande förhållanden, dagen efter Kommunen; af den olyckligaste verkan. Vigten af detta val framgår ytterligare deraf, att det i Frankrike enligt ÅlIe Temps betraktades såsom varande af natur att-slutligen försona provinsen och Paris, att betrygga nationalförsamlingens återflyttande till hufvudstaden, att i Europa åter höja känslan af Frankrikes moraliska kraft och att äfven återgifva detta land litet sjelfförtroende och säkerhet. Vautrain är president i generalrådet för Seinedepartementet och ordförande för Paris municipalråd; han utfärdade kort före valet ett upprop, innehållande hans politiska trosbekännelse. Det hette deri bl. 4.: Valmän! — På edert val beror måhända lagstiftande församlingens snara återvändande till Paris, den moraliska ordningens ofördröjliga återställande och återupprättandet af Frankrikes storhet såväl utåt som inåt. Eder representant i nationalförsamlingen bör bringa en försonande och lugnande tanke och ieke ett utmanande ord. Paris röst är i sitt lugn alltid tillräckligt mäktig för att bli hörd och uppmärksammad. Jag är icke någon okänd man för Paris. Såsom adjoint vid mairiet i 4:de arrondissementet, har jag under de ödesdigra junidagarne 1848 försvarat republiken, under det jag försvarade ordningens sak och vördnaden för lagarne. Såsom maire, då statskuppen försiggick d. 2 Dec. 1851, protesterade jag mot denna kränkning af lagarne, lemnade mina funktioner och har som enskild man tillbragt de tjugo år, kejsardömet varade. Under den smärtsammaste perioden af belägringen öfvertog jag befattningen som maire i tionde arrondissementet, hvilket värf blifvit åt mig uppdraget genom mina medborgares röster. Sedan jag utvalts till medlem af municipalrådet i Paris af dem, bland hvilka jag tillbragt mitt lif, har