Göteborgsposten – 4 januari 1872, sida 1

Göteborg d. 4 Januari 1872. Vi kunna förstå protektionismens argumenter, om vi också ej kunna gilla dem. Skyddseystemets nyaste teori, sådan den framrtälles i t. ex. de amerikanska ekonomisterDas skrifter, fastbåller för ingen del vid de grundsatser, som i förra seklet bestämde regeringarnes tullpolitik. Carey, den mest betydande inom skolan, påstår sig tillochmed vara trihandlare, ehuru icke frihandlare i engelsk mening, såsom han uttrycker sig. Det kan vara skäl att påminna härom i dessa dagar, då man hör ungefär samma åsigt, om också i andra ordalag, uttalas i Frankrike af verkställande maktens chef och af landets finansminister. Systemet af fullkomlig frihet vid det internationella utbytet hvilar ytterst på grundtanken om arbetets fördelning. Samma lag som gör det fördelaktigt att den enskilte, i stället för att producera allt för en (denne ene vore då ban sjelf) söker åstadkomma en särskilt klass af ting som är af nytta för alla och af dessa andra erhåller vederlag i öfverskottet af deras produktion — samma lag har gilvit upphof till hvad man benämner frihandel. Hvarje folk vänder sig till den särskilta produktionsgren, på hvilken dess anlag och böjelse, landets klimat och naturförhållanden m. m. hänvisa detsamma. Härigenom måste tydligtvis den största summa af produkter åstadkommas, och förhållandena bära i sig -jelfva de normer, efter hvilka fördelningen sedan bör verkställas. Sanningen häraf kan Carey icke bestrida och han påminner om att ingen starkare, än hvad han gjort under ett föregående skifte af sin skriftställareverksamhet, framhållit att nationernas intressen i ekonomiskt hänseende äro solidariska. Men, tillägger han, det nuv. tillståndet har uppkommit på konstlad väg, och det erfordras således statskonst för att häfva detsamma. Låter man ett obundet-laisser-aller nu inträda, så uppkommer onatur i stället fär natur och England ensamt får verklig frihandel, medan alla öfriga länder bli mera inskränkta i sin produktion och omsättning än de förut varit. Idkar icke Eogland en betydande förädliogsindustri med produkter, hvilka med större fördel kunnat undergå förädling i deras hemland? England drifver vidare en storartad mellanhandel; skulle ej äfven i detta fall producent och konsument kunna närmas till hvarandra, så att det land som behöfver ettannat lands alster direkt utan mellanman förskaffade sig dem? England har sjelf anvisat vägen, —— RE