Göteborgsposten – 3 januari 1872, sida 1

Familjen Lovel ). Roman af ål. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl. — Om du endast ville säga mig hvarföre du reser Austin, sade hon, skulle jag lättare kunna uthärda det. — Nonsens, barn! Det skulle i alla händelser ej förändra sjelfva faktum att vi resa. Så, Bessie! hvarföre allt detta väsen för småsaker? Packningen är öfrerstånden; det var den största svårigheten, tyckte jag. — Det är så hårdt — att rymma sin väg som missdådare. Austin Lovels ansigto mörknade något. — Jag kan resa ensam, sade han. — Nej, nej, utbrast hans hustru ängsligt. Jag vill resa med dig. Har jag ej delat allt med dig — allt? Jag skulle följa dig om det vore till ett fängelse — om det vore till döden. Du vet det. — Jag vet att vi skola försumma tåget klockan 3,15 om du ej tager din hatt på dig. — Nåväl, Austin, vi resa. Och Clarissa — hvad skall hon tänka om oss? Jag är så ledsen öfver att nödgas lemna henne. — Det är ett ärende som ni får uträtta åt mig, George. Min syster skulle vara här klockan fem i eftermiddag. Jag har skrifvit ett bref till henne, hvari jag underrättar henne om förändringen i mina planer. Hon var till en viss grad förberedd på att jag skulle lemna Paris; men ej att det skulle ske så plötsligt som det nu sker. Jag ämnade skicka brefvet med ett stadsbud; men om ni vill taga det, vill jag hellre anförtro det åt er. av