Göteborgsposten – 3 januari 1872, sida 1

hans hufvud. Han ämnade ej framlemna brefvet. Huru länge hade han ej väntat på ett sådant tillfälle som detta — att träffa henne ensam, fri från all fruktan att bli störd under det han talade för sin sak, så som han visste att han skulle kunna tala för den! Han gick fram och tillbaka i atelieren, tänkande på hennes ankomst, funderande på hvad han skulle säga, liksom spelande öfver sin roll i tankarne. Han hyste föga tvifrel om utgången. Väl tycktes hon vara säker under skyddet af sin qvinnliga stolthet, men han kände sin makt och föreställde sig att det endast behöfdes tid och tillfälle för att vinna henne. Detta var ej första gången han beräknat sina chancer och uppgjort sin handlingsplan. I den stund då han först fick höra talas om hennes giftertermål hade han beslutat att vinna henne. Gäckad kärlek förvandlade sig till en passion som var beslägtad med hämnd. Han brydde sig knappt om huru lågt han drog ner henne, blott han kunde vinna henne. Han tog ej i betraktande om hennes karakter var sådan, att den kunde uthärda vanära. IIan visste att hon älskade honom, och att hennes lif såsom gift varit olyckligt till följd af denna fatala kärlek. — Jag skall öppna dörrarne till hennes fängelse, sade han för sig sjelf. Hon skall lemna detta tråkiga konventionella lif med dess stela former och nöjen, och vi skola resa öfver hela verlden tillsammans, endast dröjande der verlden är gladast. Hvad kan hon förlora på bytet? Ej rikedom, ty jag är också en rik man. Ej samhällsställning, ty hvilken utmagt samhällsställning har hon vil som mrs Granger? Jeg skall taga henne bort från alla de personer som kännt henne och svartsjukt vakta henne så att ingen skam når henne. Det blir endast ett par år i hennes lif som hon behöfrer utplåna — endast ett blad som hon behöfver rycka ur sin lefnads historia. Och barnet? den blåögde gosse som Georgo Fairfax lutat sig ner för att kyssa i Ardens park? Mr Fairsaxis funderingar träffade på ett hinder här — gossen var onek