synd för de små stackarnes skull, tyckte han. Nå, Herregud, under sådana omständigheter är sjelfvaste polisen berättigad att se genom fingrarne. Med ett förnöjdt ansigte bjuder värden oss farväl efter att först med eller mot vår vilja ha trakterat oss med Len halv Baier och en riktig god Snaps Kognak. Vi styra nu kosan till hemmet för uselhetens uselhet: Peder Madsens gang. Också här finnes det i huset N:o 14 ett fattighotell, som måste undersökas. Utan risk att förnärma lokalen tror jag mig kunna beteckna densamma såsom ett logishus af tredje rangen. Sjelfva byggnaden är visserligen nyligen reparerad, detsamma kan dock svårligen sägas om sängarne och framför allt om sängkläderna. Det förstås, att man dock alltid bör taga logisafgiftens storlek med i betraktande. Värden öppnar för oss, iförd ett par onämnbara af ylle, och för oss rundtomkring, ständigt i samma kostym. IIan ser helt belåten ut och synes ej vara det ringaste besvärad af vårt besök. Nå ja, det angår ju på det hela taget ej honom att vår fångst skall göras i hans hus. I det första rummet påträffas inga misstänkta personligheter, men i det andra ligger det endast i den blick, hvarmed polismannen öfverskådar sängarne, någonting, som tyder på, att han ändtligen träffat hvad han sökte. Kom hit med lyktan, säger han. Och värden låter ljusstrålen falla på en yrvaken individs anlete.