Göteborgsposten – 29 december 1871, sida 2

Ion såg åter upp till honom med en blick som uttryckte djupa semvetsförebråelser. — Jag är mycket syndig, sade hon. Jag är alldeles ovärdig allt hvad du gjort för mig. Det skulle ha varit bättre för dig om du aldrig sett mitt ansigte. — Syndig: nej, Clary. Din enda synd har varit att du skingrat en dåraktig fantasi. Hvad rätt hade väl jag att förmoda att du älskade mig? Bättre att aldrig ha sett ditt ansigte? — ja, kanhända att det varit bättre. Men sedan jag en gång sett dig, vill jag hellre vara olycklig med dig än lycklig med med någon annan qvinna i verlden. Sådan är min kärlek, Clary. Han lutade sig ner för att kyssa henne. — Säg ingenting mer, min älskade, sade han. Det var ej min afsigt att tala till dig så som jag talat i afton. Jag älskar dig för evigt. Den dag kom då hon erinrade sig dessa ord: Jag älskar dig för evigt. Om hon hade kastat sig till hans bröst och erkännt all sin svaghet, snropat honom att skydda henne mot sig sjelf — om hon lydt denna ögonblickets ingifvelse, hvilka omätliga qval skulle ej ha besparats dem båda! Men hon lät impulsen försvinna och bibehöll tystnaden. XXXIX. Mr Granger reste tillbaka till Vorkshire och Clarissa kunde disponera öfver sin tid efter behag. De skulle lemna Parie i början af Mars. Hon visste att det endast var en kort tid som hon skulle vara i tillfälle att få träffa sin bror. Det skulle derföre ha varit föga naturligt om hon försummat detta tillfälle. I Austins lif fanns så mycket som förorsakade henne oro; han tycktes vara i så stort behof visare råd än hans stackars lilla hustru kunde gifva honom, och Olariasa trodde sig ega något inflytande