Göteborgsposten – 28 december 1871, sida 4

Det stora förtroende. som Göteborgs Hushålls-Källare under sin ännu korta tillvaro af allmänheten tillvunnit sig, är större än hvad man från början, då affären grundlades, vågat föreställa sig att det kunde blifva. Den tilltagande omsättningen med såväl torra som våta varor gör att vi nästan omöjligt (ehuru med förstärkta arbetskrafter der äfven nätter och andra hvilostunder tagits i anspråk) fort nog hunnit att tillfredsställa alla reqvirenters och köpares fordringar och behofver. Den i mängd tillströmmande landtallmogen från såväl aflägsna som kringliggande orter har på senare året tilltagit till den grad, att ehuru lokalen icke är den minsta inom Göteborg, utgör den knappast en tiondedel af hvad som skulle behöfvas för att beqvämt kunna inrymma köpare. Den öppna platsen, hvarvid Göteborgs Hushålls-Källare är belägen, är vissorligen en stor hjelp och nytta för uppsamlandet af alla dem, som under dagens lopp ej erhålla plats inom lokalen, och är det i synnerhet vid s. k. sardagar och inträffande högtider som flera hundrade äro församlade för att under bildade köer med blandad tålig såväl som otålig längtan afbida de af tvenne kraftiga karlar öppnade källareportarne, hvarigenom de, som blifvit expedierade, först utsläppas och sedan låta de utanföre väntande inkomma. Oaktadt denna nödvändiga och kloka anordning kan icke medhinnas att expediera alla dem, som vilja handla, utan en stor del vända om och återkomma sedermera, som likväl om den ej varit djerf nog måste återvända med oförrättadt ärende och derigenom blifvit förutan de nödvändighets-varor, som de från Göteborgs Hushålls-Källare velat förskaffa sig. Direktören för Göteborgs Hushålls-Källare, som hittills lemnat all möda och kostnad osparad för att kunna tillmötesgå allmänheten, insåg i god tid allt det obehagliga och oriktiga i att en stor del af menskligheten skulle genom ofvananförda förhållande blifva förutan de för instundande Julhelgds firande behöfliga nödvändighetsartiklar och anordnade derföre en extra försäljning på Julafton och Annandagen från kl. 6 till 10 på aftnarne, hvarom var tillkännagifvet i föregående dagens tidningar). Redan kl. treqvart till 6 på Julafton stod en längtande och törstande menniskoskara församlad utanför Göteborgs Husbälls-Källare och samlingen var så stor, att Direktören kom att flyktigt tänka på huru en gång vårt lands förnämste krönikeskrifvare hr V. S. en dag i sin krönika skildrade Halmstadsgummornas hemfärd från Blåkulla, då de med rakor och horn skulle komma och storma HushållsKällaren, derföre att det Amerikanska rökade benfria köttet hade blifvit framhållet för att ega samma goda smak som IIalmstads-lax och som godt och väl kunde ereätta bristen på det sednare. — men det var icke några Hallänningar som kommit med stormen, utan Bohusläns Göteborgare, resande från flera håll och kanter af alla stånd och klasser. Då klockan nu slog fullt, visade sig Direktören, — hattar, mössor och beduiner aflyftades, allmän belåtenhet visade sig på allas anleten, lyckligen och väl inkomna i MHushålls-Källaren börjades rullan, och Ni läsare skulle sett huru som det gick undan. Direktören med sina underhafvande hade redan efter föregående dagars ansträngningar återsamlat sina krafter genom njutandet af IIushälls-Källarens utmärkta lutfisk, risgröt, gås och vin, allt på skänkmanr, så att arbetet gick lätt och allt var i sin fulla gång, då en man klädd i uniform med ctt godt och städadt utseende, i storlek och styrka med en forntidens Goliat gjorde inträde och med artiga ordalag framförde polismyndighetens tillsägelse att upphöra med spirituosaförsäljningen — denne man var en af Göteborgs respektable polisbefäl, åtföljd af en poliskonstapel. Hvad var nu att göra för Direktören, som aldrig varit någon lagbrytare, ej heller n gon trotsare af lag, utan alltid så mycket som möjligt rättat sig efter detta lifvets alla förhållanden — blef tillsägelsen lydig som hvar och en god medborgare alltid tillhör att vara. Men värda läsare, ni skulle hafva sett huru missbelåtenheten nu visade sig bos dem, som hade förväntat få hvad den önskade; Niskulle hafva hört de böner och välsignelser, som omgåfvo direktören: Ni skulle afven hafva hört de sakta, hviskande förbannelser, gom från en och annan gaf sig luft i högre toner icke allenast öfver Direktören för Hushålls-Källaren utan öfver de saknade anordningarne inom rikets andra stad Göteborg, som olikt de flesta större och mindre städer utomsåväl som inom-lands (Btockholm) icke på sjelfva Julafton funnes ett ställe der ankommande resande, vare sig från land eller vatten, (eller den arbetande, gom kanske sent på Lördagsqvällen från sitt arbete blifvit fri, eller sent utbekommit sin aflöning) kunde bänvända sig för att under måt lighet kunna få hemköpa något af den för arbataren så oumbärliga svenska nektarn, icke en gång fanns någon enda af de utskänkningsbolaget tillhöriga med minutbandlanderna konkurrerande i 20-tums-försäljningslokalerna öppnade, utan tvingades alla de som icke kunde umbära den lilla supen för högtidens firande under 3:ne dagar att mot eller med ein vilja lunka till krogen i stället för att gå till sina hem; reflektonerna göra sig sjelfva. Göteborgs Hushålls-Källare var dock öppen under sävål Julafton som Annandagen från 6 till 10 på aftnarne, och visade det gig huru behöfligt det vore för Göteborgs samhälle att hafva ett ställe, der man under Sönoch Helgdagai kunde erhålla sådana oumbärliga artiklar, hvilka hushållen genom en eller annan orsak kommit att behöfva. Vår stad Goteborg är ett i alla hänseenden framåtskridande samhälle, som med idoghet och klokhet arbetar på uppåtgåendet; hvarföre skulle vi behöfva ligga efter andra i sådana anordningar som nödvändigheten storligen kräfver? Måtte inför den tillstundande riksdagen en sådan motion väckas, som kan afhandla denna, för vårt land ock väl så vigtiga angelägenhet, att vi derefter kunna blifva berättigade till en mera utvecklad handelsfrihet och icke som nu, troligen ofta sker på smygvägar, behöfva betjena sin nästa på nödvändiga saker under s. k. Helgedagar. Den, som nu denna gång offentligen tillkännagifvit och visat mensklig rättskänsla och tillhandahållit de förnödenheter, hvaraf en stor del vore i behof under Helgedagarne, skulle säkerligen icke som nu är fallet blifvit inkallad till ansvar för en lagparagraf om den icke af brist på mensklig eftertanke och beräkning tillkommit i lagstistningen en lagstiftning, som utesluter all rättighet och tillgång för köp af lisefornödenheter under 3:ne af årets största Helgedagar. Ettså barbariskt lagförhållonde existerar icke en gång inom vår arfsiandes land. Göteborg Jen 27 Decembor 1871. . J. Meisnen. ) Hvarföre, då poliskammaren har sig bekant och genom tidningar sett tillkännagifvet ett företag, som de funnit blifva olagligt, icke dessförinnan, då god tid var, sätta P för öfverträdelsen? Polisen, som är ordningens väktare, bör väl förr söka hejda ett utbrott till olaglighet än just då det kommit tillaständ, först då göra slag i saken. Man kunde hafva anspråk att fordra en sådan rättvisa, eller huru?