Lovel en anvisning på trehundra pund sterling, en summa som, enligt målarens egua ord, borde ha satt honom på benen. Men olyckligtvis voro Austing ben ur finansiell synpunkt mycket osäkra stöd och alltid färdiga att slinka undan honom. Tre hundra pund i reda penningar räckte ej ens till för hans mest pressanta utgifter. Han såg ingen annan utväg för sig än en skamlig flykt från Paris. Frågan var endast när och hvart han skulle fly; rörande sjelfva saken fanns ej tvifvel. Han nämnde dock ej detta för Clarissa. Det vore tids nog då saken skett eller straxt innan den skulle ske. Under hela sitt lif hade han varit van att undvika obehagliga ämnen, och detta ämnade han undvika så länge han kunde. Han skullo utan tvifvel kunnat få låna penningar af Georgo Fairfax, men olyckligtvis stod han redan i skuld till denne gentleman ifrån föregående vintern, hvarföre han ogerna ville framställa någon dylik begäran på det hållet. Så fortgick det artistieka lifvet i målarens hus, och Clarissa, för hvilken detta lif var någonting alldeles nytt, tyckte att det var det enda som var värdt att lefva. Hennes bror hade upptäckt hennes mognade anlag för konsten och gaf henne en och annan lektion. Emellanåt då mr Granger var ute på förmiddagarne förde hon sin portfölj med sig till Rue du Chevalier Bayard och målade der under en timma eller så omkring. Till en början hade hade detta varit en stund då hon ostördt kunde samtala med sin bror; men efter några dagar tycktes mr Fairfax ha fått veta om dessa lektioner och infann sig under det hon var sysselsatt dermed. Det är tydligt att Clarissa ej kunde vara så mycket borta från hemmet utan att detta skulle ådraga sig miss Grangers uppmärksamhet. Antingen denna unga dame var hemma eller borta, lyckades hon alltid få kunskap om hvad hennes styfmor företog. Hon funderade och undrade rätt mycket på dessa täta utflykter, och som hon fann Clarissa synnerligt förbehållsam rörande detta ämne