gick i en mängd detaljer rörande denna punkt. Slutligen framställde hr Sella åtskilliga reformförslag i afseende på handhafvandet af skattkammarens angelägenheter, hvarvid fem bankirer skulle biträda. Han föreslog vidare att beloppet af nationalbankens sedelcirkulation skulle höjas till 1000 millioner. Han förkunnade att budgeten kommer att innehålla åtskilliga nya skatter, uppgående till 30 mill. lire, hvaraf största delen skall läggas på väfnader och petroleum och hvari äfven skola inbegripas några nya registreringsoch stämpelafgifter. Tillika omnämnde han en konvertering af statslånet i konsoliderade räntor samt en finansiel operation i sammanhang med kyrkogods-obligationerna, hvilken skulle medföra en minskning af statens skuld till nationalbanken. Realiserandet af dessa förslager skulle tillsammanlagdt inbringa 730 mill. lire, hvilka äro nödvändiga för att betäcka deficiten under de nästa fem åren. Åberopande den allmänt förbättrade offentliga krediten, föreslog ministern att inga försäljningar af statspapper skall från regeringens sida ega rum under en kurs af 85. Slutligen yttrade hr Sella:Det är tid för Italien att följa en konservativ politik. Finansministerns berättelse mottogs mycket gynnsamt af kammaren. Fransk erkännsamhet, I Paris har en förening bildat sig i ändamål att erbjuda engelska nationen ett varaktigt bevis på den tacksamhet fransmän hysa förkdenl hjelp, som i en tid af stor pröfning blitvit dem lemnad, och ett besök på föreningens byrå kan öfvertyga de mest tviflande om att åtgärderna af de olika understödsföreningar, som afbjelpte behofven lika för stad och land, ha blifvit till fullo uppskattade ej endast af de mottagande, utan af folket i sin helhet. Den ifrågavarande föreningen, som består af landtjunkare, köpmän, handtverkare och bönder, har inom sig utvalt en komite som dagligen är tillsammans vid Rue Vivienne för att mottaga underskrifter af fransmän ur alla klasser. För hvarje departement finnes ett olika pergamentsark, och hvar och en tecknar sitt namn på arket för det departement till hvilket han hör. Hvarje ark är sörsedt med vackra kopparstick af departementets vapen och förnämsta städer, och i de delar af Frankrike, som ledo af invasionen, äro de städer och byar, hvilka erhöllo hjelp af de olika sällskaperna, särskildt utmärkta. Föreningen hoppas till våren ha erhållit fem eller sex millioner underskrifter förutom en viss penningesumma, ty de flesta af dem som påteckna sina namn gifva ett litet penningebelopp, varierande mellan tio centimer och en franc. Det har blifvit föreslaget att arken för de olika departementerna skola sedermera bindas tillsammans i flera präktigt utstyrda band — livres dor, såsom de benämnas — och att komiten skall begifva sig till England för att öfverlemna dem till presidenterna i de olika engelska understödsföreningarne med begäran att de skola bli förvarade i British Museum eller South Kensington. Afliden operasångare. För några veckor sedan afled en af de ryktbaraste sångare som under den Meyerbeerska perioden tillhörde franska operan, neml. den berömde bassisten Levasseur, under sin tidigare period kallad basso cantante för att skilja hans stil från den tidens vanliga bas-sängare, hvilka deltogo i konsertnummer men aldrig anförtroddes ett solo. Levasseur var den ursprunglige Bertram i Robert le Diable, under det de medspelande voro Nourrit, m:lle Falton och m:me DorusGras. Man kan få en föreställning om hans användbarhet af det faktum att han skapade rollerna af Bertram i Robert af Normandiet, Ankarström i Gustaf III, Marcel i Ålugenotteina, Olifour i Brama och Bayaderen, Fontunarose, qvacksalfvaren i Le philtre (originalet till Donizettis opera) och slutligen Leporello i Don Juan.