Göteborgsposten – 23 december 1871, sida 2

ÅN. 2 Fran Utlandet. Vi hafva nu framför oss ett utförligt referat af de förhandlingar inom franska nationalförsamlingen, hvilka ledde till det beslut, som för de orlöanska prinsarno nedref de hinder, hvilka hittills utestängt dem från sörsamlingen. Efter det Brunet, i enlighet med förut af oss lemnade telegrafiska meddelanden, interpellerat och Perier å Thiers vägnar avarat, att den senare ville för sin del lösa de orlanska prinsarne från deras ingångna förpligtelser, föreslog hr Desjardins följande dagordning: I afseende på bekräftelsen af valen för Oise och Haute och Marne, bekläder församlingen de för dessa departementer valde deputerade (de orleanska prinsarne) med deras fulla rättigheter och öfvergår till dagordningen. Hr Turquet uppmanade inrikesministern Perier att bestämdt förklara, hurnvida Thiers och regeringen ansåge prinsarne fullständigt lösta från deras förbindelse eller icke; tal. sjelf och hans kamrater på venstern skulle i alla händelser anse löftet bindande. Ir Perier upprepade sin förut afgifna förklaring. Hr Pascal Duprat förklarade i 120 kollegers namn, att venstern voterade upphäfvandet af lagarne om landsflykt, emedan den trodde, att prinsarne förbundit sig att icke taga säte i församlingen, och sade: Om j emottagen prinsarne i församlingen, utsän j stormar öfver Frankrikes jord. Han uppdrog en jemförelse mellan sakernas närvarande ställning och förhållandet under Napoleon III, och framkallade hans tal högljudda protester från högern samt handklappningar från venstern. IIr Moulin upplyste, att flertalet af medlemmarne i utskottet för upphäfvande af lagarne om landsflykten kom till sitt beslut, utan att ha någon kunskap om underhandlingarne angående erhållandet af ett löfte från prinsarne. Flere andra talare uppträdde för och emot prinsarnes inträde i församlingen, i det några påstodo, att det blott var fråga om en personlig hederssak för prinsarne, med hvilken församlingen ej hade att skaffa; deras assigter måste man lemna åt deras egna samveten. Diskussionen afslöts derefter, och församlingen förkastade med 358 röster mot 273 en motion om ett enkelt öfvergående till dagordningen, hvilken motion särskildt understöddes af regeringen och hennes anbängare. Efter en stunds ytterligare förvirring förkastade församlingen gjord begäran om företrädesrätt för den af Dejardins väckta motionen, med 360 röster mot 294. Vid detta tillfälle var hela den yttersta högern och venstern bland dem, som röstade nej. Presidenten uppläste följande motion af hr Fresneau: sFörsamlingen, som icke anser sig ha något ansvar att påtaga sig eller något råd att gifva ang. förpligtelser, i hvilka den ej haft del och hvilka den icke kan bedöma, öfvergär till dagordningen. Rätten för denna motions behandling främst antogs. Hr Fresnean sade sig derefter vilja borttaga orden vi hvilka den ej haft del, eftersom några deputerade vid dem fästat en för de deputerade kränkande betydelse. Hr Desjardins tog tillbaka sin motion och biträdde den af hr Fresneau modifierade, hvarefter denna, som sagts, antogs med 646 röster mot 2. . Vi ha förut nämnt, att de båda orlöanska prinsarne intagit sina platser på högra centern. Denna har till sin chef Saint Marc Girardin, den bekante skriftställaren, hvilken isynnerhet i den grekiska frågan förde en liflig opposition mot kejsardömets politik och för öfrigt är en varm förfäktare af den mest inskränkta konstitutionela monarki. Journal des Debats lyckönskar de orlåanska prinsarne till deras beslut att deltaga i församlingens plena och till att ha tagit plats i högra centern. Soir, som anses för Thiers organ, säger, att man inom flere deputerade kretsar uttalat liflig förundran öfver, att prinsarne velat tolka församlingens votum på sätt de gjort. De radikala pariserbladen tala om listigt förberedda planer till monarkiens återinförande. . Korrespondenter från Paris tala deremot om den spänning, som råder mellan prinsarne och Thiers. Hertigen af Aumale t. ex. omtalas allmänt som förf. till en uppsats i Journal des Debats af d. 16 d:s ang. militärreformen, hvilken uppsats bekämpar det af Thiers föreslagna systemet och begär fullständigt införande af allmän värnepligt efter preussiskt mönster. I denna punkt har hertigen på sin sida största delen af församlingens medlemmar, De orleanska prinsarne fordra som bekant återlemnandet af sina d. 22 Jan. 1852 konfiskerade gods. Grefve Montalivet har.